Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Undersökningar - Nils Söderlind, Striden om Uppsala ärkebiskopsstol åren 1432—1435 - Kap. V. Engelbrektupprorets utbrott och kyrkostridens slut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
NILS SÖDERLIND
klassernas missnöje icke framkallade upproret, var det dock en
bidragande orsak till dess utbredning och framgång».1 I sitt blinda hat
mot konung Albrekt hade de svenska stormännen inkallat
Margareta för att sedan i henne och hennes systerdotterson finna överlägsna
motståndare. Under denna tid gick det svenska rådets betydelse
allt mer tillbaka. Även rent svenska angelägenheter avgjordes
understundom enbart av konungen och hans danska råd. Ännu mycket
kännbarare för stormännen voro de stora ekonomiska förlusterna,
som tillfogades dem genom godsreduktionerna och
länsindragningarna. På grund av det torftiga källmaterialet är det ganska
svårt ätt under Margaretas och Eriks regeringstid med någon större
exakthet bestämma karaktären av de olika länen.2 Men hur nu än
med den saken må förhålla sig — länen utdelades i regel ej till
svenskar utan till danskar och tyskar. Viborgs län var det enda av de
viktigare länen, som hade en svensk länsherre.3
I redogörelsen över anledningarna till resningen mot konung
Erik, som biskoparna Knut i Linköping och Thomas i Strängnäs å
det svenska rådets vägnar avläto till konciliet i Basel, till påven
och till kardinalkollegiet, spelar konungens övergrepp mot Sveriges
kyrka och hennes tjänare en stor roll bland anklagelserna mot honom.4
Grunddragen av Eriks kyrkopolitik äro på andra ställen i denna
uppsats antydda5 och behöva här ej ytterligare utvecklas. Man behöver
endast erinra sig valstriden i Uppsala 1408 eller i Strängnäs 1408
eller i Västerås 1414 eller uppsalavalet av 1421 för att få ett klart
intryck av den makt och det inflytande, unionsmonarken höll på
att tilltvinga sig över den svenska kyrkan. Men på samma gång
tycks, som K. B. Westman påpekar6, kyrkan trots allt varit den
organisation inom det svenska samhället, som bäst lyckats bevara
sin självständighet och sin frihet under Margaretas och Eriks
unio-nella envälde. Detta kommer kanske tydligast fram i den långa rad
av provinsialkoncilier, som vår kyrka har att uppvisa under
1300-talets sista och 1400-talets första decennier (1368, 1377 (?), 1379,
1380, 1396, 1406, 1412, 1417, 1423). I Norge och Danmark höllos
sådana kyrkomöten sällan, efter respektive 1436 och 1425 aldrig
1 Schück, a. a., s. 55. 2 Jfr Schuck, a. a., s. 56 ff.
3 Innehades sedan 1417 av Krister Nilsson.
4 Akter, s. 136 ff. 5 Jfr ovan s. 20 f.
6 K. B. Westman, Reformationens genombrottsår, s. 53
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
