Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Undersökningar - Helge Kjellin, Reformationen i Estland och den kyrkliga konsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
reformationen i estland och den. kyrkliga konsten 289
några personer av dem dödades och en del andra sårades. Med
stormbalkar sprängdes domens portar, och krucifix, helgonfigurer och annat
demolerades och brändes. I ett baptisterium sönderslogos (enligt
L. Arbusow) konstfulla stenbilder, föreställande Kristus och de 12
apostlarna. Även dömherrarnes bostäder ödelades. Däremot
räddades slottet tack vare att en del stiftsvasaller och borgare lyckades
förmå stiftsfogden att frivilligt utrymma detsamma.
Redan i april 1524 hade evangeliska predikanter uppenbarat sig
i Narva och där lyckats få till stånd tvistigheter mellan staden och
det 1521 från Reval nygrundade dominikanerklostret St. Annen.
Det harrien-wierländska ridderskapet försvarade munkarnas sak,
men dessa senare sågo sig dock nödsakade att snart därefter lämna
staden, varigenom reformationsarbetet där kom att förlöpa utan
någon störande bildstorm.
I Fellin kom det på Allhelgonadagen, den 1 november 1525,
till vilda uppträden, varvid den katolske prästen drogs ned från
predikstolen i stadskyrkan samt altarskåpen sönderbrötos och
brändes, men franziskanerklostret synes dock ha fått fortsätta sin
verksamhet, enär det omnämnes ännu vid 1500-talets mitt, och trots
bildstormen höllos ännu i januari 1534 katolska mässor i Fellins
stadskyrka.
I Wenden — där ordensmästaren Plettenberg hade sitt säte —
trängde också reformationen igenom, och där skall ett kapell ha
förstörts vid en bildstorm år 1525. Hur förhållandena gestaltade sig i
Weissenstein (estn. Paide) och Wesenberg (estn. Rakvere) är ej
bekant. I varje fall upplevde den först nämnda staden under
1500-talet sin glansperiod, men från denna tid äro på grund av senare
krig och eldsvådor inga minnesmärken bevarade —, frånsett ruinerna
av den ännu äldre ordensborgen —, och i Wesenberg existerade
franziskanerklostret St. Michael ännu vid århundradets mitt.
Pernau var vid reformationsrörelsens begynnelse delat i två
fullständigt skilda områden. Alt-Pernau norr om floden var
biskopssäte och följaktligen starkt konservativt och katolskt färgat; i
Neu-Pernau däremot, som grundlagts och innehades av Tyska Orden
och starkt rivaliserade med den äldre staden, hade den nya läran
lättare tillfälle att intränga, ehuru dess kraftfulle borgmästare Johann
Lynthem med all makt sökte förhindra dess spridande och även en
tid lyckades däri. Men också där bröt dock till slut en bildstorm
19 — 32739. Kyrkohist. Årsskrift 1932.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
