Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Undersökningar - Helge Kjellin, Reformationen i Estland och den kyrkliga konsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
reformationen i estland och den. kyrkliga konsten 303
och med de lockande lärorna om alla människors frihet och jämlikhet.
De i städerna inrättade predikantbefattningarna för ester inverkade
också på reformationsrörelsens spridande till landsbefolkningen. Men
överallt i landet blev det en längre tid ett slags övergångstillstånd,
så tillvida att katoliker och evangeliska sida vid sida utövade sin
respektive religion, och den religiösa likgiltighet, som utmärkte en
stor del av godsherrarne, bidrog också att skapa en viss tolerans och
fördragsamhet. När godsherrarna vunnits för den evangeliska tron,
från vilken de i förstone tack vare bildstormarna och reformationens
våldsamhet ryggat tillbaka, var också vägen till deras underlydandes
omvändelse given. Med reformationen och dess fordran på Guds ords
förkunnelse på folkets eget språk gavs härigenom åt de genom
obildning tillbakahållna esterna och letterna en möjlighet till utveckling
och till ett nytt, friare liv. Det ledde också till skapandet av ett för
folket förståeligt skriftspråk.
Den nya tiden hade nya krav på kyrkorummet. Församlingen
fick större plats, fick bänkar, behövde icke längre stå på kyrkogolvet.
Till midsommaren 1524 avlägsnade »Schwarzenhäupter»-bröderna ur
St. Petrikyrkans Georgskapell i Riga sitt altare och uppbyggde
i stället en »stol» för broderskapet för att användas vid predikans
åhörande. I stället för de medeltida altarskåpen med deras
helgonrader eller målningar ur martyrernas och andra fromma mäns och
kvinnors liv hängdes över altarbordet en målning över nattvardens
instiftande, Kristi lidande, död eller uppståndelse, eller också ställdes
bakom bordet en hög, snidad fondvägg med liknande motiv samt rikt
försedd med kolonner, rankverk, allegoriska och andra figurer. Som
skydd kring altarbordet emot församlingen byggdes en altarring.
De stora stendopfunterna, där barn och vuxna under medeltiden
döptes, fingo lock av trä med plats för mindre skålar eller också lades
konstfullt drivna bäcken av metall över stendopfuntens öppning.
Sådana bäcken förfärdigades framförallt i Nürnberg och i särskilt
hög grad vid 1500-talets början och spriddes med reformationen till
snart sagt alla länder i Europa. Även i Estland förekomma många
sådana med drivna bildmotiv i bottnen, såsom Marie bebådelse
(i öselkyrkorna Karmel, Kielkond och Jamma samt i St.
Nikolaus-kyrkorna i Reval och Pernau), Syndafallet (i Hapsals slottskyrka och
i Kergel), Spejarne Kaleb och Josua med vindruvsklasen, m. fi.
Sådana fat med bibliska motiv förfärdigades dock även före reforma-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
