Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Undersökningar - Helge Kjellin, Reformationen i Estland och den kyrkliga konsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
reformationen i estland och den. kyrkliga konsten 295
zenhäupter»-brödernas 1575 daterade »Beischlago-stenar samt den å
deras hus år 1596 tillkomna, vackra fasaden och portalen, ävenså
några skulpturer från samma tid å stadsvågen vid Stora Torget.
Denna konstblomstring pågick f. ö. under hela svensktiden och nådde
sin kulmen under 1600-talet i Narvas rika barockportaler med deras
omisskänneligt stockholmska karaktär.
Gravvårdarna kunna också gott berätta om stilutvecklingens
gång. En gravsten visar t. ex. Revalbiskopen Arnold Annebal (†
1551) i full ornat samt med två vapensköldar och i stenens hörn
evangelistsymbolerna; mellan dem minuskler. Denna sten från
1500-talets mitt står ännu helt på medeltidens ståndpunkt.
Däremot har en 30 år tidigare utanpå Nikolaikyrkan i Reval fästad
gravsten över en 1520 död Reval-läkare, dr Johannes Ballivi och hans
familj, visserligen som kompositionsschema det gotiskt medeltida
med evangelistsymboler i hörnen och minuskler, men samtidigt också
kring det i svepning avbildade skelettet en renässansportal med rikt
ornerade sidopilastrar. Den enkla gravvårdsform i trä, som Runo
kyrkogård, med dess intressanta träkyrka från 1600-talet, samt några andra
kyrkogårdar i Estland visa prov på, är en i Sverige fordom mycket
vanlig och troligen därifrån under svensktiden i Estland omplanterad
form. Av ännu större intresse är emellertid en från Sverige till
Estland överförd rest stenkorstyp, varå Brigitten vid Reval, St.
Katharinen, Haljall, Kegel, Wormsö m. fi. kyrkor förete goda exempel,
en typ, som ursprungligen uppstått ur en medeltida form men synes
hava varit särskilt omtyckt under 1600-talet. I Sverige är det
framförallt Västergötland, som omhuldat denna grawårdsform, vilken
f. ö. än i dag fortlever i Estland, på Wormsö, vars kyrkogård har
närmre 200 sådana kors att uppvisa. Typen återgår emellertid, som
sagt, på en medeltida tradition och sammanhänger med en särskilt
i Skåne rikt representerad gravvårdsform med en ligghäll mellan två
stående, rundade gavelstenar.1 Det är troligen gavelstenen, som efter
sitt typologiska avskiljande från ligghällskombinationen fortlevat
ensam och givit upphov till den sedan så omtyckta hjulkorsformiga
eller som vanligt latinskt kors formade gravvården. På ösels kyrko-
1 Helge Kjellin, Medeltida gravvårdsformer i Norden (Lunds Univ.
Årsskrift, N. F., Avd. i, Bd 14. Lund 1918). — Helge Kjellin, Några
romanska gravmonument i Skåne (Tidskrift för konstvetenskap, årg. 10. Lund
1927. S. 114—123).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
