Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Undersökningar - Gösta Kellerman, Från medeltid till reformation. Kyrkliga förhållanden under den utgående medeltiden - 1. Statsindividualism och nationalism kontra universalism. Korstågstanken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN MEDELTID TILL REFORMATION 3 1
som visserligen kunde begagna sig av kyrkans ekonomiska
resurser men stod innerligt främmande för dess nedärvda tankevärld.
Filip den sköne av Frankrike hade bragt påvedömet på
knä. Resultatet blev, att själva påvedömet »nationaliserades»
och att påvarna för en avsevärd tid framåt kommo att stå i
nära beroende av det franska kungadömet.1 Denna tid använde
kyrkan till att fullkomna sin förvaltningsapparat, så att man i
någon mån skulle kunna neutralisera det avbräck kyrkan lidit i
och med Anagnikatastrofen. Framför allt lade Avignonpåvarna
sig vinn om att vidareutveckla skattesystemet.2 Till sitt gamla
anspråk att vara kristenhetens högste länsherre hade påven numera
även lagt den nya ämbetsmannastatens realpolitiska
maktkoncentration. Påven var nu ej blott högsta instans för appellationer
och han besatt ej blott rätten att ensam sammankalla
vasallförsamlingen-—konciliet, att frånkänna den otrogne vasallen hans
län samt att dela och sammanslå län. Han förfogade även
oinskränkt över kyrkans inkomster samt fördelade ämbeten och
beneficier efter eget gottfinnande.3 Denna ombildning av
kyrkan till likhet med en centraliserad ämbetsmannastat innebar
emellertid svåra vådor. För det första var centraliseringen
redan i och för sig en orimlighet för kyrkans vidkommande, då
kyrkan hade ett ojämförligt större verksamhetsområde än
nationalstaten. Påvemakten kunde helt enkelt ej överblicka de
enskilda ländernas behov. Ambetsjägeriet och kurialväsendet kommo
i stället att florera på ett moraliskt ödeläggande sätt. Enär
1 Även om, såsom haller (i, s. 24) framhållit, Avignonpåvarna
ingalunda voro några det franska hovets maktlösa kreatur, så kvarstår dock,
att de togo mera hänsyn till Frankrike än till någon annan makt. Denna
svaghet inför den franska kungamakten bestod f. ö. även efter Avignontiden.
2 Kyrkan hade alltifrån början »följt med sin tid» ifråga om den
ekonomiska utvecklingen. Redan på noo-talet kan man tala om en ordnad
kyrklig finansförvaltning (Bauer i HZ 1928, ss. 457 fif.). Samtidigt som
den påvliga absolutismen utvecklades till sin fullkomning, hade
finansapparaten under 1200-talet alltmer utvidgats och en verklig kyrkobeskattning
hade börjat praktiseras, i kraft av anspråket på »plenitudo potestatis». Det
var också nu, som den intima förbindelsen med de italienska bankerna
uppstod. Klostren hade från 1200-talet utbildat ränteköpsinstitutet,
belåningen av hus och jordegendomar (Kaser, s. 225).
3 Haller I, s. 25.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
