Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Undersökningar - Gösta Kellerman, Från medeltid till reformation. Kyrkliga förhållanden under den utgående medeltiden - 1. Statsindividualism och nationalism kontra universalism. Korstågstanken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN MEDELTID TILL REFORMATION
3 1
en tendens att avpolitisera kyrkan genom att hänvisa den till
dess eget, andliga område. Såtillvida hade den framtiden för
sig, ity att den pekade hän på en ny universalism av rent
religiös karaktär.
Men den åskådning, som framför allt präglade kyrkans
inställning till turkfaran, var dock det »augustinska»
idékomplexet1, såsom varande den tankearsenal, varifrån kyrkan hämtat
sina vapen i striden för frihet och makt. I enlighet därmed
var kyrkan i bokstavlig mening en »ecclesia militans». Liksom
den romerska freden (»pax Romana») en gång hade identifierats
med den romerska statens pacificerade maktområde, d. v. s. det
område, där romersk rätt och romersk kultur ostört kunde
hävdas, så innebar det romerska kyrkobegreppet tanken på den
ostörda kyrkliga tvångsmakten.2 Den »pax Christiana» som
kyrkan menade sig vara satt att värna, skulle, om så behövdes,
uppehållas med våld. Visserligen drog sig kyrkan i det längsta
för att själv utöva våldet och anlitade helst statsmakten som
exekutor. Våld och blodsutgjutelse hövdes ju ej religionens
män utan befläckade deras helighet. Icke desto mindre gåvo
de dualistiska tankegångar, som ingingo i de »augustinska»
idéerna, en enastående sanktion åt våldet. De, som förbröto sig
mot det kyrkliga rättssamfundet, tillhörde därmed djävulens rike.
Mot kyrkans fiender var krig en bjudande religiös plikt. Det
hörde således till saken, att kyrkan inför den hotande turkfaran
trots sin vanmakt måste utlysa korståg. Regelrätt »augustinska»
toner ljödo därvid. Redan i den första korstågsbulla, som
utfärdades efter Konstantinopels fall, stämplades sultanen såsom
Antikrists förelöpare och profeten Muhammed hugnades med
epiteten Satans son och apokalypsens röda drake. Alla kristna
furstar uppmanades att stävja sultanens djävulska övermod.
Med hot om exkommunikation och interdikt sökte påven
ävenledes förmå kristenheten till fred inbördes, så länge det heliga
1 Jfr Bernheim, Mittelalterliche Zeitanschauungen I, samt Trof.ltsch,
Augustin, die christliche Antike und das Mittelalter. Termen »de
augustinska idéerna» är visserligen oegentlig men har dock bibehållits för att
ge en samlande benämning åt idékomplexet. Stommen därtill hade dock
tillhandahållits av Augustinus’ tankar om Gudsstaten och världsstaten, ehuru
dessa tankar sedermera utökats och på ett genomgripande sätt omtolkats.
2 FUCHS, Augustin und der antike Friedensgedanke, ss. 194 ff., 220 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
