Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Undersökningar - Gösta Kellerman, Från medeltid till reformation. Kyrkliga förhållanden under den utgående medeltiden - 4. Kultur- och bildningsrörelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 00
GÖSTA KELLERMAN
»Individuum und Kosmos in der Philosophie der Renaissance»
(1927). Nikolaus från Kues och Lionardo från Vinci stå för
Cassirer såsom huvudrepresentanterna för renässansfilosofien.
Det nya framträder på naturlärans och kunskapsfilosofiens
område. Aven Cassirer har funnit, att kännetecknet för naturläran
är dess matematiska lagbundenhet. Kunskapsfilosofien åter har
utifrån den humanistiska idéen om människans värdighet och
sedliga autonomi kommit att betrakta den mänskliga kunskapen
som en skapande verksamhet och erfarenhetsvärlden som en
skapelse av denna. Medges måste, att en dylik avancerad
uppfattning icke har varit allmänt omfattad.1 Men å andra sidan
skulle knappast Cusanus eller Lionardo ha kunnat utveckla dylika
idéer, försåvitt det icke förefunnits vissa allmänna förutsättningar
därför i tidsandan. Den konsthistoriska forskningen pekar ju
även i denna riktning.
Mera populär och lättillgänglig var då den platonska
filosofien, vilken i den florentinska akademien utvecklades till en
modeåskådning, som ju vann spridning även utanför Italien
(Colet, Erasmus). Platonismen hade visserligen förut visat sig
kunna rätt väl amalgameras med kyrkoläran. Något direkt
motsatsförhållande till kyrkan eller kristendomen är det givetvis ej
heller tal om i den florentinska skolan. Tvärtom uppträder man
som kyrkans bästa bundsförvant vid försvaret av odödlighetstron
gentemot averroisterna och tar utifrån sitt etiska allvar bestämt
avstånd från libertinerna. Men trots detta är den florentinska
skolans platonism ojämförligt mer emanciperad från kyrkans
dogmatik än den medeltida platonismen. Det är här verkligen
fråga om en universell leism, så som DlLTHEY träffande
karakteriserat den religiösa humanism, som omkring år 1500 gjorde
sitt segertåg i Europa.2 Uppenbarelsens sfär har blivit
allmännelig. Man söker efter urreligionen och vill praktisera en för alla
människor gemensam naturlig religio7i på de medfödda
förnuftsbegreppens grund.3 I Tyskland är ett särskilt intressant exem-
1 Jfr Barons kritik (ss. 114 f.).
2 Dilthey, Weltanschauung und Analyse des Menschen seit
Renaissance und Reformation, ss. 41 ff.
3 Jfr Baeumker, Studien und Charakteristiken, ss. 180—193, samt
Seeberg, Lehrbuch der Dogmengeschichte III, s. 756 not 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
