Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Undersökningar - Gösta Kellerman, Från medeltid till reformation. Kyrkliga förhållanden under den utgående medeltiden - 4. Kultur- och bildningsrörelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN MEDELTID TILL REFORMATION
IOI
pel på den rådande religiösa universalismen REUCHLINS »De
arte cabbalistica», vari han trädde in för en ny pytagoreisk
filosofi.1 Man famlade på alla håll efter något nytt. — DRESS
har i sin från dogmatisk utgångspunkt skrivna men genom citat
väl belagda undersökning om Marsilio Ficinos teologi kommit
till det resultatet, att Ficinos religionsuppfattning är utpräglat
antropocentrisk och eudaimonistisk ? Detta är otvivelaktigt ett
karakteristiskt renässansdrag. Tron på människans gudomliga
art och jämväl en principiell indeterminism ingå som element i
denna universiella teism.3 Motsatsen mellan Erasmus och Luther
var i själva verket oförsonlig.
Det är säkerligen ingen tillfällighet, att det som alltsedan
Burckhardts dagar ansetts såsom utmärkande för renässansen —
upptäckten av naturen och av människan — så väl stämmer
överens med platonismens spiritualistiska naturalism och
rationalism. Det synes sannolikt, att platonismen har varit den vik
tigaste ideologiska förutsättningen för renässansen. Så får man
också förklaringen till att det icke behövde bli någon öppen
idékamp, då ju platonismen alltifrån Augustinus hade ett starkt
fäste inom den kristna teologien. Medeltiden hade så småningom
mognat till renässans. Men man får härvid ej glömma, att denna
innebär en allmän synkretism. Stoicismen bildade ett viktigt
inslag. Och den astrologiska determinismen, som ju även fick
burskap inom den eljest indeterministiska renässansen, kan
näppeligen avfärdas som en blott vidskepelse utan måste betraktas
som en verklig världsåskådning. Därtill kommer averroismen,
som dock hade mer exklusivt filosofisk betydelse.
Emellertid finnas representanter för en formal uppfattning
av renässansen, som förneka, att man kan tala om någon
speciell renässansreligion. Vad man i synnerhet hänger upp sig på,
är det gamla talet om renässansen som en ny hedendom. Man
har därvid låtit sig förledas av ett föråldrat stridsläge. Sålunda
förnekar Walser i sina betydande »Studien zur Weltanschauung
1 Joachimsen, Der Humanismus und die Entwicklung des deutschen
Geistes, s. 447.
3 Dress, Die Mystik des Marsilio Ficino, ss. 128 f., 148 ff., 214 ff.
3 Jfr Baron, Zur Frage des Ursprungs des deutschen Humanismus,
ss. 434 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
