Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Undersökningar - Gösta Kellerman, Från medeltid till reformation. Kyrkliga förhållanden under den utgående medeltiden - 4. Kultur- och bildningsrörelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 00
GÖSTA KELLERMAN
hebreiska.1 Utöver den estetiskt-språkliga bildningens införande
medförde humanismen alltså egentligen blott en tämligen
principlös vidgning av kunskapsområdet.
Teologien fick på det hela taget dela öde med skolastiken.
Men här förefunnos likvisst flera anknytningsmöjligheter. Det
fanns inom humanismen rum för en positiv uppskattning av
bibeln. Så hävdade Salutato, när han gentemot kamaldulensern
Giovanni di San Miniato skulle försvara humanismens
kristlighet, att även bibeln till språk och uttryckssätt var poesi, samt
ställde den bibliska inspirationen i nivå med skaldernas.2 Pauli
»eloquentia», hans konstmässiga behandling av det grekiska
språket (samt förmodligen också hans rika, temperamentsfulla
psyke) kom att förskaffa honom en särskilt hedrad plats inför
humanisternas smakdomstol.3 — Av epokgörande betydelse för
teologien skulle en gång den historiska kritik bliva, som de nya
klassiska studierna befordrade. Redan Petrarca hade varit
kritisk mot de antika auktorernas uppgifter och beriktigat dem.
Genom stilundersökning hade han ock lyckats konstatera en
urkundsförfalskning. Den store banbrytaren blev här, liksom på
flera områden, VALLA. Skolad genom sina grammatiska studier
hade han överfört den humanistiska källforskningens
litterär-och historisk-kritiska principer på studiet av kristendomens
ursprung och historia. T. o. m. Nya testamentet gjorde han till
föremål för en undersökning (skriften »De collatione Novi
Testa-menti»). Valla lyckades uppvisa, att brevväxlingen mellan
Seneca och Paulus var förfalskad. Han ifrågasatte »Symbolum
apostolicum»:s äkthet. Och den humanistiska kritikens
mästerstycke var ju, såsom VOIGT framhävt, såväl i beviskraft som i
oräddhet, Vallas blottläggande av »Donatio Constantini»
oäkthet. Ungefär jämnårig med Valla var Nikolaus från Kues, som
vågade förneka de pseudoisidoriska dekretalerna.4 Emellertid
måste det ju sägas, att humanisterna i stort sett ej voro be-
1 Ritter, Studien zur Spätscholastik II, s. 126.
2 Voigt II, s. 477.
3 Mestwerdt, s. 52.
4 Voigt II, ss. 501 ff. Mestwerdt, s. 32. Geiger, Renaissance
und Humanismus, ss. 331 f. Någon humanist av den italienska typen var
dock ej Cusanus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
