Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Undersökningar - Gösta Kellerman, Från medeltid till reformation. Kyrkliga förhållanden under den utgående medeltiden - 5. Kyrkan och de sociala förhållandena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN MEDELTID TILL REFORMATION
IOI
voro av borgerlig härkomst (om 9 saknas närmare kännedom).
Bland biskoparna synes ämbetsmannaadeln ha utgjort en
väsentligt större procent, medan de borgerliga jämväl här voro
ytterligt få. Så funnos i provinserna Mainz och Köln under
1400-talet 77 högadliga biskopar mot 44 ministeriales och 3
borgerliga (dessutom en utlänning och tre av obekant börd). Härvid
är att märka, att en försämring till de borgerligas nackdel
inträtt sedan 1300-talet, då ej mindre än 17 biskopar voro av
borgerlig härkomst. Där borgerliga kommo sig upp, hade de
mestadels påvestolen att tacka därför.1 Vägen till framgång
gick för dem genom att förvärva studiemeriter, medan däremot
adelskanikerna på det hela taget försmådde
universitetsbildningen.2 Vidare ägde de borgerliga prelaterna möjlighet att
med furstemaktens stöd komma upp på kyrkans högsta poster.
I ett land med så starkt furstligt inflytande över kyrkan som
Brandenburg funnos t. ex. en rad borgerliga biskopar, delvis
av mycket låg härkomst.3
Som regel togos biskoparna bland domkapitlens ledamöter.
Dessa rekryterades också ur de nämnda samhällsgrupperna i
■ungefär samma proportioner som biskoparna. På sina håll tyckas
kapitlen t. o. m. ha varit uteslutande förbehållna åt bördsadeln
(så i Strassburg). Ofta var det en rätt trång familjekrets, som
satt där. Ståndsintresset, som gick ut på att låta kyrkan
försörja adelns yngre söner, krävde också, att inkomsten skulle
vara ståndsmässig, oaktat att de därför fullgjorda prestationerna
voro minimala. T. o. m. barn kunde utnämnas till
prebenda-rier. När penningvärdet föll, måste prebenden sammanslås för
att upprätthålla inkomststandarden.4 — Även beträffande
kapitlens sammansättning tyckas förhållandena i Brandenburg ha
avvikit rätt betydligt. Inom domkapitlen var adeln visserligen
inflytelserik men ej förhärskande och inom kollegiatstiftelserna
1 Schulte, ss. 62, 66 f., 72.
2 Jfr Werner, Die Geburtsstände in der deutschen Kirche des
Mittelalters, ss. 258 ff. Som exempel på en uppkomling, som kommit sig upp
i kurians tjänst, må nämnas Nikolaus från Kues. Schulte, s. 249.
3 Priebatsch, ZfKG XXI (1901), s. 64.
4 Schulte, ss. 31 f., 284, 287. Werner, ss. 256 f. Jfr Eberhardt,
Die Diöcese Worms am Ende des 15. Jahrhunderts, s. 16.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
