Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Undersökningar - Gösta Kellerman, Från medeltid till reformation. Kyrkliga förhållanden under den utgående medeltiden - 5. Kyrkan och de sociala förhållandena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN MEDELTID TILL REFORMATION
8 I
för alla befriat människorna. Det är därför ett gudomligt verk
att göra rent hus med alla, som motsätta sig livegenskapens
upphävande.
Klassmotsatserna skärptes så alltmer under den utgående
medeltiden. A den ena sidan ökades välståndet och tilltog
lyxen hos ett fåtal, å den andra sidan växte fattigdomen hos
den stora massan. Mot slutet av 1400-talet drogo tiggarna
omkring i stora skaror och uppträdde ofta på pockande sätt.1
Fruktan för »justitia popularis» å ena sidan och den tilltagande
konkurrensen och nöden å andra sidan förorsakade, att hatet
klasserna emellan blev allt vildare.
Av ett speciellt intresse är det att följa, hurusom det av
kyrkan knäsatta armodsidealet tages i den sociala propagandans
tjänst. På reformkoncilierna odlade man ofta denna idealisering
av de fattiga och betecknade de smås och enfaldigas dygd och
vishet som den enda möjliga grundvalen för en
kyrkoförbättring. Tillsammans med övertygelsen om det kroppsliga arbetets
sedliga värde och den vaknande insikten om de arbetande
klassernas stora ekonomiska betydelse kom armodsidealet att ge
de lägre klasserna ett helt annat självmedvetande än förut.
Åkerbruket kan t. o. m. i en folkvisa jämföras med nattvardens
sakrament. En krönika från Köln gjorde gällande, att Kristus
varit bonde. Och den nürnbergske skalden Hans Rosenplüt
skildrar, huru svettdroppen, som fuktar arbetarens anlete, tvättar
en själ så ren, att dess skönhet gör sig märkbar ända upp i
himmelen och väcker Guds behag.2
Vilken betydelse hade då de skarpa sociala motsatserna
och det sociala missnöjet för kyrkan? Först och främst är det
självfallet, att under en dylik ekonomisk brytningstid de högre
prelaternas stora inkomster och överhuvudtaget kyrkans
beskattning av folket skulle ses med ovilja. Kurians slöseri fick
här sin återverkan på kyrkan i sin helhet. I stället för att visa
moderation, nödgades den utpressa så mycket den kunde i form
av ämbetsavgifter, avlat m. m.3 Vidare hugnades kyrkan allt
fortfarande med donationer och testamenten av olika slag, på
’ Uhlhorn, s. 435.
2 von Bezold, ss. 68, 73 ff.
3 Jfr Störmann, ss. 8 ff.
6 — 3463- Kyrkohist. Årsskrift 1933.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
