Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Undersökningar - Gösta Kellerman, Från medeltid till reformation. Kyrkliga förhållanden under den utgående medeltiden - 5. Kyrkan och de sociala förhållandena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN MEDELTID TILL REFORMATION IOI
bygdén tyckes det ej ha varit bättre ställt för klerus. Så lär
det i Brandenburg ha fnnnits många präster, som ej vågade
uppehålla sig på landet.1 Enligt UHLHORN var det heller
ingenstans, som bönderna förtrycktes så, som där de lydde under
andliga herrar.2
Under dylika omständigheter var det av synnerlig vikt, hur
kyrkan fullgjorde sin sociala hjälpverksamhet. På det hela taget
visade det sig, att kyrkan var ur stånd att möta de nya krav,
som ställdes på den. I all synnerhet var detta fallet beträffande
den »öppna» fattigvården? Ett huvudfel var, att välgörenheten
ej var organiserad. Allmosegivandet hörde visserligen till
kyrklig sed, men det skedde på måfå, planlöst. I stället för att
avlägsna tiggeriet, närde det detta. Kyrkan själv hade f. ö.
sanktionerat tiggeriet för egen del. Det kunde ej vara någon
skam att tigga, när även tiggarmunkar och »stationarii» gjorde
likaledes. Ytterst var det ej heller något socialt sinnelag, som
utgjorde den drivande kraften i den kyrkliga välgörenheten,
utan dess valspråk var det individualistiska »ad remedium animæ.»4
Det bör dock naturligtvis ej utesluta, att det i många enskilda
fall verkligen förefunnits ett kärlekens sinnelag bakom.
Även i fråga om anstaltsvd^görenheten förefaller det, som
om man var inne i en period av sterilitet och lam
traditionalism. Särskilt märktes detta på de ordnar, som tagit upp denna
form av välgörenhet som sitt program. Beträffande
johannit-orden och tyska orden kan saken till stor del förklaras av att
de voro fullt upptagna av kampen mot turkar och polacker.
Men förfallet var ännu större bland de borgerliga
barmhärtighets-ordnarna. Schismat hade vållat dem allvarliga svårigheter.
Alltfort gjorde sig en betänklig splittring märkbar inom ordnarna.
I Helgeandsorden hade föreståndarna hitom Alperna frigjort sig
från Rom och det rådde en spänd rivalitet mellan ordenshusen
i Rom och Montpellier. Decentraliseringstendenserna föranledde
år 1476 Sixtus IV att i en bulla inskärpa, att man blott skulle
motta från Rom utsända kollektorer samt skicka alla insamlade
1 Priebatsch, ZfKG XXI (1901), s. 56.
2 Uhlhorn, s. 445.
3 Jfr Winckelmann, Das Fürsorgewesen der Stadt Strassburg etc., s. 3.
4 Uhlhorn, ss. 446 f., 459.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
