Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Undersökningar - Gösta Kellerman, Från medeltid till reformation. Kyrkliga förhållanden under den utgående medeltiden - 6. Kult och religiositet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 00
GÖSTA KELLERMAN
kyrkligt erkännande.1 Kulten av Jesu namn var ett nytt inslag
i den just av franciskaner särskilt omhuldade sentimentala
Jesus-mystiken.
Kristi förklarings fest, som nu under medeltidens sista
skede vann officiell sanktion inom kyrkan (genom Kalixtus III
år 1457), har knappast tillkommit för att motsvara något
allmännare religiöst behov. Den närmaste anledningen var också
av politisk art — Hunyadis seger över turkarna.2 Festens
instiftande innebar sålunda en tacksamhetsyttring för kristenhetens
räddning och den torde vid det första firandet ha betraktats som
en kyrklig triumfdag. Denna dess karaktär måste emellertid
snart ha förflyktigats.
Den gudomliga representanten för den kontemplativa
»com-passio», som odlades i passionsmystiken, var Maria. Hennes
ställning framgår bäst av den dominerande roll, som hon
spelade i bönelivet.3 Hemligheten i hennes makt var hennes varma
mänsklighet. Enligt HEROLT, tidens kanske mest inflytelserike
homilet, är Maria Herrens moder på grund av sin kyskhet,
ödmjukhet och trosstyrka, Änglarnas härskarinna på grund av sin
renhet, viljefasthet och kärlek samt Människornas moder på grund
av sin stora barmhärtighet och nådefullhet. I denna sistnämnda
egenskap står hon människornas hjärtan särskilt nära, ty så kan
hon vara »petitionaria hominum a deo facta».4 Såsom den
barmhärtiga modern är hon emellertid icke blott en medierska mellan
Gud och människor, hon är jämväl ett mänskligt föredöme. Så
uppmanas prästerna i »Lavacrum conscientiae» att ej deltaga i
denna världens fröjder utan såsom Maria på smärtornas väg
söka Kristus. Icke minst framträder Marias varma mänsklighet
i tidens konst. Hon saknar där helt »das ganz Andere».
Antingen är hennes typ sött älsklig, såsom i den dekadenta fransk
-flamska kulturkretsen, eller också sunt borgerlig — en trogen,
undergiven borgarhustru, som icke saknar sinliga behag (i »Maria
’ Thalhofer, Handbuch der katholischen Liturgik I, s. 681.
2 Thalhofer I, s. 691.
3 Siebert, Beiträge zur vorreformatorischen Heiligen- und
Reliquien-verehrung, ss. 29 ff.
4 Siebert, ss. 14 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
