Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Undersökningar - Gösta Kellerman, Från medeltid till reformation. Kyrkliga förhållanden under den utgående medeltiden - 6. Kult och religiositet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 00
GÖSTA KELLERMAN
förefanns hos TOMAS FRÅN AqüINO en högt utvecklad
angelo-logi. Överhuvud spelade änglarna en viktig roll för det
systematiska tänkandet såsom mellanled i den gudomliga hierarkien.
Där kunde ej helgonen lika lätt inordnas. Änglakultens
spridning under denna tid skulle således kunna bero på inverkan
från den teologiska spekulationen. Dock är det att märka, att
det är fråga om skyddsànglar, vilka ju stodo i ett personligt
förhållande till människorna och vilkas religiösa karaktär
knappast på något väsentligare sätt har skilt sig från helgonens.
Vad speciellt Gerson beträffar, så har han knappast spelat ut
änglakulten mot helgonkulten i dess helhet. Han har ju
sam-tigt kunnat ivra för dyrkan av den helige Josef. Visserligen ha
reformationens män bibehållit änglatron, medan de utmönstrat
helgontron. Men detta torde ha berott på att änglarna voro
bibliskt betygade. Tidigare synes inom hussitrörelsen ett
liknande föredragande av änglarna kunna konstateras. Saken
förtjänar en undersökning.
Icke blott nya fester och ritual kommo till. Kulten
utvecklades även genom andra moment. Orgelspelet började
under 1400-talet få självständig betydelse. Mot seklets slut nådde
polyfonien sin klassiska tid. Kyrkomusikens blomstring var
dock icke till fördel för kultens religiösa verkan. Konsten blev
sitt eget syfte, och det religiösa innehållet blev en sekundär
fråga.1 I fråga om den latinska hymndiktningen anses vidare
senmedeltiden ha varit en nedgångstid. Vårdslösheten och
tomheten på innehåll förbättrades icke av effektsökeri och
långtra-dighet. Den personliga tonen höll på att försvinna, vilket
vittnar om bristande inspiration. Inom mystiken (särskilt inom
kartusianorden) skapades det dock poesi. Det blev emellertid
blott den privata andakten, icke kyrkokulten, som kunde draga
nytta härav.2 Beträffande den religiösa diktningen på
folkspråken må det uppmärksammas, att medeltidens slut innebär den
tyska psalmdiktningens genombrott (»Det är en ros utsprungen» !).3
Viktigast var dock predikans utveckling. Denna stod i
närmaste sammanhang med stadskulturens framväxt och lekmännens
1 KöSTLIN, artiklarna Kirchenmusik och Orgel i RE.
2 Drews, art. Kirchenlied, II, lateinisches im MA, i RE.
3 Glaue, art. Kirchenlied I i RGG III2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
