Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Undersökningar - Gösta Kellerman, Från medeltid till reformation. Kyrkliga förhållanden under den utgående medeltiden - 6. Kult och religiositet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN MEDELTID TILL REFORMATION
IOI
stigande religiösa intressen. Tiggarmunkarna, som alltifrån
början hade inriktat sig på arbete i städerna, blevo ledande i fråga
om predikans renässans. Även i församlingskyrkorna,
åtminstone i städerna, fingo predikningarna under senmedeltiden en
fastare ställning än förut. Särskilda predikantämbeten instiftades
här och var i städerna (så hade i Augsburgs stift vid
medeltidens slut tolv städer egna predikoämbeten), till och med på
landsbygden. Det är också nu som predikstolar uppsättas i
kyrkorna. Genom synodalbeslut manades prästerna att
söndag-ligen utlägga evangelieperikoperna. Ofta meddelades kateketisk
undervisning i samband med predikan (ett annat sätt att
meddela folket undervisning var den av Nikolaus från Kues
anbefallda åtgärden att sätta upp tavlor i kyrkorna med de tio
budorden försedda med illustrationer samt trosbekännelsen).1
Det är synnerligen vanskligt att yttra sig om värdet av de
senmedeltida predikningarna. Medan en framstående
protestantisk forskare, schian, utdömer den senmedeltida predikan
såsom präglad av förfall, överlastad, utan inre livskraft, har man
från katolsk sida (janssen) sökt framhäva de ljusa sidorna.
Belägg kunna anföras för båda ståndpunkterna. Ett generellt
bedömande ställer sig emellertid mycket svårt. Det vill dock
synas, som om Schian tagit till något för hårda ord. Ehuruväl
i en så obalanserad och religiöst sjudande tid som
senmedeltiden predikan må ha varit överlastad eller effektsökande2, så
torde den dock knappast överlag ha varit utan inre livskraft.
En otvivelaktig förtjänst var predikans praktiska inställning.
Sålunda ger Schian det erkännandet åt dominikanen johann
He-rolts predikningar, som tillhörde de mest spridda, att de voro
praktiskt åskådliga och gåvo en konkret belysning av alla
levnadsförhållanden.3 Och tager man den minsta kännedom om
1 Janssen-Pastör, Geschichte des deutschen Volkes I, ss. 36 ff. Schian,
art. Predigt i RE XV.
2 Schian fäster uppmärksamheten på det rikliga användandet av hdti
och satir samt den ytterst grova realistiska framställningen, som ibland går
över till pikatiteri. Den italienske dominikanen Gabriel Barletta har
fått ge sitt namn åt den särskilt i Italien och Frankrike florerande, på
retoriska effekter anlagda predikostilen. Här har man dock jämväl att taga
hänsyn till de romanska folkens kynne.
3 Jfr Siebert, Beiträge etc., ss. 8 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
