- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Trettiotredje årgången, 1933 /
99

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Undersökningar - Gösta Kellerman, Från medeltid till reformation. Kyrkliga förhållanden under den utgående medeltiden - 6. Kult och religiositet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FRÅN MEDELTID TILL REFORMATION

IOI

senmedeltidens sista skede. Den första kända påvliga bulla,
som medgav dylik avlat, var en av Kalixtus III år 1457
utfärdad korstågsbulla för Kastilien. Emellertid var det först den
av sixtus IV år 1476 till domkyrkan i Saintes beviljade, även
för döda gällande avlaten, som väckte allmännare
uppmärksamhet. På grund av den opposition, som detta framkallade, lät
avlatskommissarien Raimund Peraudi två franska teologer ut
arbeta var sin försvarsskrift, som sedan spriddes. I sin följande,
utöver sekelskiftet varande verksamhet (varvid även Skandinavien
hörde till hans verksamhetsområde) propagerade han i ord och
handling för denna avlat. I en bulla (dat. 27/n 1477) utförde också
Sixtus IV närmare, vad som åsyftades med hans från Hales
upptagna term »per modum suffragii». Han framhöll därvid,
att »sufifragium» icke utgick från påven utan från dem, som
betalade avlaten. Denna förklaring kan ju anses ha tillrättalagt
saken i någon mån. Påven kunde icke beskyllas för anspråk
på att äga inflytande över skärselden, och avlaten fastställdes
som ett personligt mellanhavande mellan de troende och Gud.
Men då man inte gjorde några inskränkningar eller förbehåll i
fråga om avlatens verkningskraft, var en dylik deklaration av
föga värde.

Överhuvud har avlat beviljats och förkunnats i mycket stor
omfattning under den utgående medeltiden. I synnerhet ha
Sixtus IV och Leo X därvid uppenbarligen icke hyst några
betänkligheter.1

Intresset för de döda2 bör ses mot bakgrunden av den på
1400-talet ovanligt starkt utpräglade dödstanken, Denna tanke
hade väl förut odlats i klostren men först nu nådde den de

1 Den här lämnade framställningen bygger i främsta rummet på
Brieger, art. Indulgenzen i RE, samt vidare på dens., Das Wesen des
Ablasses, Lea, Auricular Confession and Indulgences, samt Paulus,
Geschichte des Ablasses III. Jfr även Mehring, Kardinal Raimund Peraudi
als Ablasskommissar in Deutschland 1500—1504 und sein Verhältnis zu
Maximilian.

2 Här må också nämnas den från 1400-talet förekommande inofficiella
mässan »pro defuncto, de cuius anima dubitatur» och den i mässböckerna
upptagna mässan för de själar, som ingen tänker på med förbön (Franz,
s. 243). För övrigt var det nu en blomstringstid för vigilierna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:09:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1933/0109.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free