Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Undersökningar - Em. Linderholm, Religion och kultur i Luthers reformation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RELIGION OCH KULTUR I LUTHERS REFORMATION I I I
fick nu en livligt omfattad kult och spreds hastigt, även till
Sverige. I kyrkorna kommo nu de många bilderna av Anna
och Maria med barnet. Bildkulten växte naturligt nog alltmer
i denna religiositet.
I samband med relik- och helgonkulten stodo vallfärderna
till de heliga orter, där Guds, Kristi och helgonens makt
starkare uppenbarats än på den egna fattiga orten. Åter ett
vittnesbörd om den religiösa ovissheten.
Det har alltid gripit mig detta. Men jag tröstar mig med
ett svar, som gavs här i Uppsala för många år sen av ett barn.
Lärarinnan hade talat om vallfärderna. I nästa lektion frågade
hon: Nå, är det någon, som minns, vad en vallfärd är för något?
Svaret dröjde, men slutligen räckte en liten flicka upp handen
och sade: »Det är, när man gör en fotvandring och tänker på
Jesus.» — Ja, vi få hoppas, att det var så.
För Luther kulminerade den senmedeltida kyrkofromheten
i det från fornkyrkan ärvda och då stegrade munk- och
klosterlivet. Munken var ännu den ende, som var religiosus, den
typiskt och verkligt kristna människan, genom sitt asketiska liv, i
avsöndring från äktenskap, familj och samhälle.
Slutligen är att nämna den gamla stränga botinstitutionens
förfall genom avlatsväsendet. Längre tillbaka hade kyrkan till
sonande av begångna synder och brott och efterlåtande —
avlat på tidens språk — av de timliga kyrkostraffen, krävt den
svåraste personliga botgöring, med tunga försakelser och
prestationer. Nu kunde detta efterlåtande vinnas för penningar.
Renässansens påvedöme, som behövde mycket pengar,
utnyttjade nu avlatsväsendet som inkomstkälla. Från 1470-talet
kunde avlat köpas också för de döda till befrielse ur skärselden.
Och vem ville icke hjälpa de döda? Snart kom avlatsbrevet
med en större lättnad för de levande. Icke som om kyrkan
sålde syndernas förlåtelse. Minns detta! Vi få ej göra
medeltidskyrkan orätt. Men brevet fritog köparen från de timliga
kyrkostraffen. Framför allt: Det gav rätt att bikta sig för
vilken präst som helst och åt denne rätt att även vid svåra
synder som mord och andra grova brott, för vilka absolution
förr kunnat vinnas blott i Rom av påven själv, tillsäga
syndernas förlåtelse med befrielse både från straff och skuld.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
