Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Undersökningar - Em. Linderholm, Religion och kultur i Luthers reformation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 2
EM. LINDERHOLM
skapade en farlig osäkerhet. Tron var icke så viss, som man
nu tänker. Luther själv hade både en och flera
djävuls-hallu-cinationer, hörde och såg honom som livs levande. Och ingen
kunde vara viss ens på sina renaste tankar eller heligaste känslor.
Ty djävulen kunde förskapa sig till en ljusets ängel och ingiva
en allt detta. Så är här åter den stora religiösa ovissheten.
Luther hävdade till en början det allmänna kristna
prästadömet från urkristen tid. Men inför döparnas, d. v. s. de
dåtida baptisternas, urkristligt gestaltade väckelserörelse, som
utgick från Zürich 1525, uPPgav Luther detta prästadöme.
Liksom Zwinglianer och katoliker funno Luther och Melanchton
efter en tidigare mildare mening nödvändigt att tillgripa
dödsstraffet för den nya irrläran.
Prästen blir även i lutherdomen den ende, som har rätt till
den religiösa förkunnelsen. Efter tillkomsten av Augsburgiska
bekännelsen 1530 bindas också professorer, studenter, lärare och
präster vid denna och de gamla symbolerna. Samma förlopp
finna vi sedermera i hela reformationen. Så skapades för
framtiden nya strängt konfessionella präst- och tvångskyrkor, där
man i mycket återgick till den gamla ordningen.
Så lågt som de breda analfabetiska folklagren stodo, var
väl dock i stort sett ingen annan väg än prästkyrkans möjlig.
Sak samma gjorde, att ingen självständig kyrkobildning i
oberoende av statsmakterna kunde skapas, helst som reformationens
nya kyrkobildning måste försiggå under stor splittring på en
massa skilda politiska områden.
Slutligen bör framhållas, att varken Luther eller Calvin
kunna åberopas för den individuella samvets- och trosfriheten
eller för den religiösa toleransen. Mot judarna uttalade sig
Luther ytterst skarpt.
Slutligen gäller, att reformationen, som vidblev
medeltidskyrkans gammaltestamentliga begrepp om Gud som den hårde
hämnare, vars hämnd kyrka och överhet ha att taga, icke kunde
mildra den drakoniska straffrätten och de barbariska
straffor-merna, som nedärvts från medeltiden. Det är först
upplysningen, som kommer med det nya människovärdet och
reformerar straffrätt, strafformer och fängelseväsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>