Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Undersökningar - Ragnar Redelius, Om »Roparna» i Närke på 1840-talet - I. Det andliga tillståndet i Närke vid 40-talets ingång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROPARNA
1 7 5
litteraturen som t. ex. Luthers kyrkopostilla, Arndts »Fyra
Böcker om En San Christendom», Scrivers »Själaskatt» m. fl.
Läskunnigheten var allmän. Liksom Guds Ord sålunda brukades i
hemmen — ehuru man icke får göra sig någon överdriven
föreställning därom — så voro de flesta också angelägna att vid
svårare sjukdomsfall och inför döden kalla prästen till sig för
att av hans hand emottaga nattvarden.
En yttre gängse fromhet var rådande. Religionen bestod
i vördnad för Gud, Hans Ord och bud, lagiskt fattade, och för
kyrka och prästerskap. Intet tvivel oroade sinnena beträffande
riktigheten av kyrkans lära och ordningar. De kyrkliga
sedvänjorna iakttogos. Man levde och trodde på Gud framför allt
såsom skapelsens och försynens Gud, ett religiöst liv, som dock
blir osant, där det icke alltjämt på nytt får sin färg av
samvets-rörelser och en djupare Guds kunskap. För övrigt blev livet
ett »naturligt» liv, särskilt präglat av den stora dryckenskapen,
tidens nationallyte. Enligt en statistisk beräkning, anförd hos
Grimberg, konsumerades i vårt land omkring år 1830 ej mindre
än 46 liter brännvin årligen per invånare. Ej ovanligt var, att
man även till kyrkan i fickorna medförde sina brännvinsflaskor.1
Alla samhällsklasser trycktes av brännvinslasten, allmogen mest.
Brännvinet utlöste mycken råhet och många de sämsta
lidelserna. Vid ungdomens lek- och danstillställningar spelade det
en viktig roll. Men många både äldre och yngre kände, att
icke allt var väl beställt. De kände Guds hand över sig. Det
fanns en uppriktighet i sinnena, större än i våra dagar. Många
tillstodo sin bundenhet under syndens bojor men kunde ej
frigöra sig.
Fastän allmogen genom katekesläsningen fått många kristna
begrepp i sitt medvetande, så levde särskilt i avlägsna
skogsbygder mycken urgammal frodig vidskepelse kvar. I den
Lindblomska katekesen tog man bort det gamla stycket, som
förbjöd dyrkan av »djefvulen och hans verktyg såsom trollpackor,
löfjerskor, skogsrå, sjörå, tomtegubbar och mera sådant».2 I
folkmedvetandet levde dock långt in på 1800 talet dessa ord kvar
2 C. Grimberg, Svenska folkets underbara öden, IX, Stockholm 1926.
3 O. SvEBlLIUS, Enfaldig förklaring öfver D. Martin Lutheri lilla
cateehes, Stockholm 1692.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
