Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Undersökningar - Ragnar Redelius, Om »Roparna» i Närke på 1840-talet - III. Kvistbro i Närke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
roparna
1 7 5
sedan för folkets skull retirera »för att undvika våldsam
med-fart».1
På måndagskvällen »ropades» återigen i Baggetorp inför
en folksamling, som kyrkoherden i församlingen, Johan Adolf
Eilitz, född 1789, själv närvarande, uppskattade till 800 men
en annan till 2,000 personer — sifferuppgifter i fråga om
folksamlingar bli ju alltid högst varierande. Länsmannen var också
denna afton närvarande och stod vid prästens sida; stämningen
hos folket var gentemot dem båda ganska hotfull.
På tisdagen begåvo sig Smedberg, Vigerell och den
fjorton-årige gossen upp till Vekhyttan, där Smedberg hade
förbindelser med den förut omnämnde hyttarbetaren Krantz, som även
hört honom i Finnerödja. Sannolikt ägde sammankomst
därstädes rum samma kväll, men i varje fall hölls en mycket stor
sådan onsdagen den 5 juli. Mängden, som kommit vida ifrån,
var exalterad.
I sina predikningar målade Smedberg gärna helvetet. Hans
förkunnelse var i väsentlig utsträckning, vad Leufvén kallar
»avskräckningspredikan»2, där fruktan och ångest för domen
äro ledmotiv. Med en inträngande kraft bestraffade han vissa
synder och utslungade varningar och bättringsrop på ett folkligt,
stundom — såsom det vill synas — rått språk, vilket dock alla
förstodo. Guds dom över dryckenskap, otukt, kortspel m. m.
uttalades. Ur ett vittnesmål beträffande S:s förkunnelse: »den
som horar här, får hora i helvetet». Mot svärjandet vände han
sig ofta. Vissa ord förmenades ha hemlig betydelse och
för-bjödos. »Bra» betydde högfärdsdjävulen och »fasligt» en djävul,
som endast fanns i helvetet.3 Barn fingo icke svära och banna
sina föräldrar. Ur samma vittnesmål: »den som horar kan få
nåd hos Gud, men icke den som bannar sina föräldrar». Med
synnerlig skärpa fördömdes all högfärdig klädsel, det
genomgående grundtemat i hans predikningar, som också hade till
följd, att ynglingar bortsleto sina halskragar, unga kvinnor
1 J. G. F. i Nerikes Allehanda n:r 17, 1843, Örebro 1843.
2 E. Leufvén, Upplysningstidens predikan, II, Uppsala 1927.
3 Dessa utropare gå tillbaka till 1600-talets trolldoms- och
häxföre-föreställningar, däri »tjänsteandarna» hade namn, som erinra om dessa.
Utg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
