Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Undersökningar - Ragnar Redelius, Om »Roparna» i Närke på 1840-talet - III. Kvistbro i Närke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
r. redelius
kastade från sig hårkammar, halskedjor och snörliv, klippte
sönder fransarna på sina schalar, sprättade upp rynkorna på
sina klädningsärmar o. s. v.1 Förbindelselinjen Hoof—Andor
Svensson—Adam Smedberg är tydlig. Mitt under sitt tal kastade
han ibland sig ned på marken under ryckningar i armar och
ben. Liggande på rygg med halvslutna ögon förblev han tyst.
Vigereli brukade då stundom gå omkring bland folket såsom
hemlig kunskapare. Hörde han någon svordom eller såg
överflödig klädsel på något håll, kastade han till tecken åt
Smedberg upp en röd näsduk högt i luften, varvid S. i allmänhet
genast uttalade höga bättringsrop. Stundom föregav sig
Smedberg under sina tysta stunder ha sett gudomliga syner och
uppenbarelser. En dag såg han i luften en mängd likkistor
från kyrkogårdarna, vilka ville in i himmelen men blevo vägrade.
Somliga åhörare hade bortgångna anförvanter i helvetet. Den
stora uppenbarelsen, som han förkunnade, och som väckte ett
oerhört uppseende särskilt bland barnen och de unga kvinnorna,
var den, att alla människor mellan sex och tjuguåtta år skulle
dö före nästa nyår. — Den medföljande gossen lär också ha
predikat väldeligen och skildrat tillståndet både i himmelen och
helvetet.2
Skarorna, som fylkades omkring »roparna», bestodo mest
av yngre människor. Av dem, som kommo att taga aktiv del
i rörelsen, var knappast någon över fyrtio år. Kvinnlig
ungdom intog en framskjuten ställning i densamma. Alla, både
äldre och yngre, höllo honom dock, såsom redan är nämnt, för
en Guds profet. Hans egen relativa ungdom, tilldragande
utseende, förmåga att skicka sig, lätthet att tala, den suggestiva
kraft, som utgick ifrån honom, allt detta drog mängen åter och
åter till honom, även om de ibland stöttes bort. Han var ju
också, när allt kom till allt, en tolk för vad som rörde sig i
deras eget själsliv och kunde samtidigt möta andliga behov.
Och han var en man av folket. Allmogen kände en instinktiv
samhörighet med honom och på samma gång en motsättning
1 Gamla motiv från 1600-talets straff- och skräckpredikningar. Utg.
2 Nerikes Allehanda n:r 16, 1843, Örebro 1843. — Jfr min uppsats:
I Dantes fotspår, om dåtidens djävulstro och apokalyptik. Festskriften till
Hasselberg 1931. Utg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
