Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Undersökningar - Ragnar Redelius, Om »Roparna» i Närke på 1840-talet - VI. Översikt av roparerörelsen i Närke och dess betydelse för den följande kyrkohistoriska utvecklingen i landskapet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
roparna
i7q
nu också på ett nytt och djupare sätt taga emot och tillägna
sig det centralt kristna budskapet om synd och nåd. Guds
Ande fick tillfälle att arbeta i folksjälen. Dryckenskapen, tidens
sedliga kräftskada, med dess många bittra följder kom under
Ordets och Andens inflytande en djup samvetsoro åstad.
Sam-vetsoron skapade ur folkets egna led bättringspredikanter, och
bättringspredikanterna skapade återigen ny samvetsoro.
Överflödig och högfärdig klädsel fördömdes på äkta hoofianskt vis.
Djävlarna och helvetet intog en framskjuten plats i
förkunnelsen. För att förstå detta måste man besinna, att rörelsen var
en folkrörelse. Det var fattiga samt mycket okunniga och
obildade män och kvinnor, som »ropade». Andor Svensson lär
t. ex. endast med svårighet ha kunnat läsa den bibeltext
innantill, som han lade till grund för sin betraktelse. De flesta
talade ett grovkornigt och vulgärt språk, liksom de i övrigt nog
voro i saknad av all politesse. När lärofadern Hoof liksom
grovhuggaren Per Nyman på kyrkans predikstolar kunde tillåta
sig, vad de gjorde, så får man icke förundra sig över de enkla
folkpredikanterna. Detta språk var för folket något naturligt.
Ingen reagerade däremot, utan tvärtom kände de säkert en
livlig frändskap och samhörighet med en sådan förkunnare.
Synerna av helvetet och det myckna talet därom var ingenting
annat än gammal folktro, som t. ex. under häxväsendets dagar
så tydligt trädde fram, och vilken efter att i det tysta ha levat
kvar framför allt i de stora skogarna nu på nytt avslöjade sig.
— Liksom man icke kan förneka det evangeliska och
herrnhu-tiska draget hos Hoof, så står det ju också fast, att »roparna»
även i Närke sjöngo »Sions sånger». Att beteckna rörelsen
såsom enbart lagisk, är därför icke fullt riktigt. Gud uppen
barade sig också såsom den nådige Guden. Men mest såg man
Hans dom och Hans vrede.
Det ekstatiska draget var något nytt, som icke fanns hos
Hoof. Däremot är det ju intet nytt i religionens och den kristna
kyrkans historia. Redan de ekstatiska profeterna i Israel under
den första konungatiden kallades nabim, vilket kan översättas
med »ropare». Karismatiker i de första kristna församlingarna,
många medeltida katolska mystiker, cevennerprofeterna i
Frankrike i slutet av 1600-talet, George Fox och hans quakers,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
