Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Undersökningar - Ragnar Redelius, Om »Roparna» i Närke på 1840-talet - VI. Översikt av roparerörelsen i Närke och dess betydelse för den följande kyrkohistoriska utvecklingen i landskapet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180
r. redelius
»darrare» i England vid ungefär samma tid m. fl. beteckna olika
punkter på samma linje.1
Enligt Linderholm är känslans stegring vägen men icke
själva ekstasen.2 Den kännetecknas av passivitet, är en trance.
Den utgör ett kropps- och själstillstånd, däri de yttre sinnena,
mest syn och hörsel, upphöra att göra tjänst. Uppfattningen
av yttervärlden försvinner. I många fall är den åtföljd av
audi-tioner och visioner. Från cevennerprofeterna anför Linderholm
följande:2 »Först träffas hjärtat och sedan hela kroppen av en
känsla av värme. Sedan följa gäspningar eller fradga om
munnen, ryckningar i armarna och magens uppsvällning samt i
allmänhet krampaktiga ryckningar. Mestadels föllo de
profeterande strax ned i häftig kamp och talade sedan, liggande
utsträckta på ryggen med blekt ansikte och slutna ögon utan
medvetande om yttervärlden och utan klart minne efteråt av
det hela och av de talade orden.»
Från roparerörelsen i Närke återfinna vi, såsom förut blivit
visat, de flesta av dessa drag: de krampaktiga ryckningarna,
fallen, liggandet på rygg med slutna ögon under en viss grad
av medvetslöshet, intet eller föga minne av det hela efteråt.
Många hade samtidigt visioner, då ofta helvetet visade sig. Då
de förkunnade sina syner, blev också talet ofta ekstatiskt. —
Tal, suckar och rop samt sånger från i hundradetal församlade
människor verkade starkt suggerande, stegrade känslorna och’
åstadkom gång efter annan masspsykos. — Somliga fall
berodde nog också helt enkelt på vanliga svimningar. Då
Smedberg t. ex. öppet förkunnade, att vissa av åhörarna skulle
dö-före nästa nyår, och att de redan hade bortgångna anhöriga ii
helvetet o. s. v. tog nog detta på mångas nervsystem.
Det ekstatiska tillståndet i och för sig förutsätter ingen»
större grad av helgelse. En ekstatiker ropade i Korint:
»Förbannad vare Jesus» (i Kor. 12: 3), Adam Smedberg var en i
sedligt hänseende mitt under sina »ropningar» föga högtstående
person, sprutslagaregesällen i Örebro kom tydligen i ekstas,
rörd av spritdrycker — hans undermedvetna värld, där religiösa^
föreställningar ingingo, trädde då fram — i »Inre missionens.
1 E. Linderholm, Pingströrelsen, Stockholm 1924.
a Linderholm, a. a.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
