Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Undersökningar - Ragnar Redelius, Om »Roparna» i Närke på 1840-talet - VI. Översikt av roparerörelsen i Närke och dess betydelse för den följande kyrkohistoriska utvecklingen i landskapet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
roparna
vanliga vis skarpt for ut »mot Embetsmannahierarki och
in-qvisitorisk vildhet».1
Efter Olof Gabriel Hedengrens, född 1817, godsägare på
Riseberga i Edsbergs socken, omvändelse 1852 kommer den
stora rörelsen från Rosenius och Stockholm in över mark, där
»roparna» gått före. Utom Hedengren själv verkade redan i
50-talets förra hälft tvenne västgötar i dessa trakter såsom
inflytelserika folkpredikanter i roseniansk anda, Carl Otto Engström,
född 1823, och Carl Sigfrid Hedström, född 1822, båda år 1857
antagna såsom Ev. Fosterlandsstiftelsens kolportörer.2 Riseberga
med sitt 1855 byggda missionshus blev den rosenianska
väckelsens högborg i Närke. Massor av böcker och skrifter spriddes.
Ahnfelts sånger började sjungas.
Av dem, som genom »roparna» fått bestående andliga
intryck, gingo många nu över till den nya rörelsen, som var mera
evangeliskt betonad. Tre Kvistbrobor, masmästaren Jan Nilsson,
från Övratorp, född 1805, och hans broder, torparen Lars
Nilsson från Mullersäters ägor, född 1814, samt bondesonen Johan
Jansson från Hemsjötorp, född 1829, vilka samtliga först
berörts av »roparna», blevo »Stiftelsens» predikanter.3 Ett
betydande förvärv gjorde den nya rörelsen i Lerbäck, då pastor
Müntzing år 1856 slöt sig till densamma.4
Palmqvist, som själv i brev till Scott kallade sig »schefen
för läseriet» i Närke, utförde en välsignelsebringande gärning i
Öster-Närke.5 Ehuru han visserligen också besökte den västra
delen av landskapet, betydde han här föga. På 50-talet kom
han in under starkt amerikanskt och baptistiskt inflytande.
Hedengren satte honom icke synnerligen högt. Liksom H. i
ett brev uttrycker stiftelsens motsatsförhållande till den »s. k.
kyrkan», så uttalar han sig i ett annat av den 28/i2 1856 om
Palmqvist: »löslighet och ensidighet i uppfattningen, nonchalans
i utförandet, omogen såsom sanningens tolk.»6
1 Nordisk Kyrkotidning suppl. 12, 1842, Stockholm 1842.
2 Jubileumsalbum utg. av J. Nordin, Stockholm 1916.
3 Jubileumsalbum utg. av J. Nordin, Stockholm 1916; Kvistbro
husförhörsbok 1856—60, Kvistbro kyrkoarkiv.
4 R. Redei.ius, Gustaf Wilhelm Miintzing, i »Till Hembygden» 1921,
Stockholm 1921.
5 Westin, a. a.
6 O. G. Hedengren i brev till H. J. Lundborg 1856, E.F.A.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
