Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sigurd Lindquist, Mystikens väg och mål - I. Den inledande processen och dess fenomen - A. Den inledande metodiken - 4. Ledarens hjälp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mystikens väg och mål
49
historisk identitet, bör sutran å andra sidan iå belysning av
Butlers karaktäristik2 av den kristna kontemplationen:
»Modern writers ön mystical theology commonly distinguish two
kinds of contemplation, the one acquired, active, ordinary; the other
infused, passive, extraordinary. Of course, according to Catholic
teaching, all comtemplation, all prayer, is made by the help of God’s
grace, and without this help we cannot pray at all. But the möre
elementary kind of contemplation is exercised by the help of ordinary
grace that we may count ön receiving if we dispose ourselves
pro-perly for it; so that by course of selfdiscipline and training in
prayer, and perseverant practice in concentration of mind, in
recol-lection, introversion and devotion, we can prepare ourselves for
acquired or ordinary contemplation, and put ourselves into a State
in which God usually will bestow ön us the prayer of ordinary
contemplation. But the higher kinds of contemplation, passive union,
spiritual marriage, are entirely beyond the power of the soul to
prepare for or to bring about, being, according to the theologians,
wholly the operation of God, working ön the soul by an extraordinary
grace.»
I De Magistro XII—XIV framställer Augustinus Kristus
såsom den inre läraren (jfr Augustinus’ ideologi, varom mera
längre fram; se särskilt härom BUTLER, a. a. s. 49 ff.).
Innan jag övergår till kristet område för att visa, hur man
på detta håll lägger det artefakta slaget av meditation, kan
det vara skäl att med anledning av det redan sagda
framhålla tre typer, rent tekniskt sett: 1) autokontemplation. varpå
vi sett exempel överflöda från alla håll; endast värderingen går
åt olika håll: yogan värderar den måhända högst, men betonar
i så fall den oerhört långa och svåra träningen, vilken f. ö. i
sin begynnelse som nödvändig förutsättning har lärarens både
teoretiska och praktiska ledning; på kristet håll sättes den lågt.
märkligt nog utan alltför starkt framhävande av övningens
svårigheter eller av lärarens dominerande inflytande; 2)
heterok071-te7nplatio7i, där ledarens bistånd är klart utsagt och
utslagsgivande; beläggen härför äro så många och av sådan art, att
man närmast känner sig frestad att betrakta denna
meditationsform som den överallt principiellt primära, särskilt som vi hava
en mellan de båda föregåe7ide stående, likaledes klart betygad
form, 3) den automatiskt utlösta kernte mp la tion en, jfr Lahkävatära
1 a. a. s. 314.
4 — 34732. Kytkoh. Årsskrift 1934.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
