Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sigurd Lindquist, Mystikens väg och mål - I. Den inledande processen och dess fenomen - A. Den inledande metodiken - 4. Ledarens hjälp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mystikens väg och måI.
I O 1
Combe for Ii klias vid en mystiskt betonad gemenskap med Gud.
Ännu tydligare utsäges detta på ett senare ställe, där det är
uppenbart, att förhållandet till biktfadern alltmer förinnerligats,
särskilt genom de förföljelser, som han fick utstå. Mme Guyons
karaktäristik är som vanligt mycket givande: »Après que Notre
Seigneur nous eut bien fait souffrir le Père la Combe et moi
dans notre union afin de 1’épurer entièrement, eile devint si
parfait, que ce n’était pius qu une entière unité, et cela de
manière que je ne puis pius le distinguer de Dieu.»1 Det
förefaller mig som om vi här skulle hava, om ej en direkt
parallell, så dock ett givande bidrag till förståelsen för, hur
erfarenheten av den mystiska upplevelsen av identitet med det
giidom-liga så småningom växer fram. Processen är identisk.
Suggestionernas innehåll kan vara olika, ehuru likheterna i formellt
avseende även de kunna vara betydande: det älskade, tillbedda
och efterlängtade föremålet för årslång hängivenhet och dyrkan.
Farligt är att fatta mystikerns term »identitet» som
användbar inför det normala medvetandet; icke att undra på, att det
då låter heretiskt. Det är i stället fråga om den delvis
undermedvetna, dynamiskt synnerligen labila personlighetens
upplevelse av innerligaste gemenskap med en annan person: jag är
han själv — tänk hur snubblande nära just den tanken måste
ha legat för mme Guyon i de refererade telepatiska stunderna,
stunder av bästa och rikaste utbyte mellan befryndade själar,
ej blott ett artefakt nedbrytande av vissa normalt betingade
skrankor. Det är alltid den svårigheten med undersökningar
som denna, att själva livets rikedom skymmes bort av de mera
fasta konturer av lägre art, som vi tro oss understundom kunna
skönja.
Jag skall senare återkomma till detta värdefulla bidrag
till förståelsen för mystikens kärnpunkt. Själv känner mme
Guyon det egendomliga i denna erfarenhet, och hon
tillhandahåller en vacker förklaring, då hon i ett brev till La Combe
tolkar saken på följande sätt: »Comme Dieu ne se distingue
pius dans 1’unité parfaite, aussi les åmes consommées en unité
en lui ne se distinguent pius.»2
■ Vie, III, s, 2.
2 Vie, III, s. 248.
5 — 34732. Kyrkohist. Årsskrift 1934.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
