Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sigurd Lindquist, Mystikens väg och mål - II. Det mystiska tillståndet och dess innehåll - C. Mystikens mål: unio mystica
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 I O
SlGURD LINDQUIST
tillståndet: »et ipsa et beata vita gaudere ad te, de te propter
te» (Conf. X: 22, 32). Sambandet mellan amor och frui ses
även i De Div. 83 quaest. 30 och 35, 1 samt De Mor. I: 4:
»quid enim est aliud quod dicimur frui, nisi praesto habere quod
diligis.»
De olika objekten, tillhörande resp. den kroppsliga,
»imaginära» och »intellektuella» sfären, erhålla sitt ljus från närmast
högre sfär, och, vad den sistnämnda beträffar, från Gud själv.1
Verklighetskänslan inför upplevelserna i unio är mycket
stark. I Ep. IV: 2 säger Augustinus, att då han bett Gud om
hjälp och begynner höja sig mot honom och de ting, som äro
verkliga i ordets högsta mening, förnimmer han understundom
en sådan livlig erfarenhet av de ting, som förbliva, att han är
förvånad, att han är i behov av någon som helst förståndets
hjälp för att övertyga sig om verkligheten av dessa saker, som
äro lika så visst närvarande inför honom, som hans egen varelse
är. Baker träffar väl rätt, då han hävdar2, att det gudomliga
ljuset ej tjänar till att uppdaga några nya sanningar, utan till
att giva en fast och klar förvissning och en »experimentell»
erfarenhet av religionen, en förvissning och upplevelse, som
själen förnimmer såsom förlänad av Gud, ett skådande, som är
tydligare och mer bevisande än något, som vi kunna se med
våra kroppsliga ögon. — Jag behöver knappast påpeka, hur
tydligt verksamt det suggestiva momentet är, bringande
hallucinatorisk visshet i trons eventuella trångmål.
Men låtom oss gå närmare in på Augustinus’ redogörelser
för innebörden av unio. Överallt träffa vi på samma liknelser
med njutning, lycka, glädje, kärlek. Augustinuskännaren teol.
lic. G. Hultgren påpekar för mig termerna haerere, cohaerere,
inhaerere Deo; ad Deum se tenere; Deum attendere; intendere
in Deum; Deum amplecti; jungi, conjungi Deo; jfr det ovan
sagda om amor och fruitio Dei. Conf. X: 27, 38 heter det:
»Sero te amavi, pulchritudo tam antiqua et tam nova! sero te
amavi! Et ecce intus eras, et ego foris, et ibi te quaerebam. . . .
Mecum eras, et tecum non eram.»
’ Butler a. a. s. 52 f., 55.
* Butler s. 70.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
