Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sigurd Lindquist, Mystikens väg och mål - II. Det mystiska tillståndet och dess innehåll - C. Mystikens mål: unio mystica
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 I O
SlGURD LINDQUIST
i kontemplativ förening med Gud, den andra däremot lika
uteslutande intresserade sig för utvärtes angelägenheter.1
Fenomenet är ingalunda ovanligt, jfr t. ex. Th.
FlOUR-NOYS medium Hélène Smith.2 Det förefaller mig ganska säkert,
att det uppträder överallt, där medi<etandet undergår splittring,
jfr ovan s. 161.
Härmed sammanhänger nu intimt en annan företeelse,
lidandena (hos vissa mystici delvis = nätterna) under närmandet till
det mystiska tillståndet och även ibland under detsammas mera
fulländade skede, nämligen vid dess psykologiska oscillationer.
Denna fråga har givetvis av de främsta forskare ägnats den
största uppmärksamhet, särskilt som den utan tvivel spelar en
viktig roll för mystikern just i samband med utiio. Detta har
föranlett DELACROIX att betona, att lyckokänslan icke skulle
vara för unio karaktäristisk, lidandet kan lika väl sägas vara det;
jag hänvisar till hans framställning särskilt ss. 325—344.
Undersöker man emellertid denna sak närmare, skall man
ej undgå att påträffa flera högst intressanta omständigheter. För
det första kan det lätt konstateras, att dessa lidanden aldrig
uppträda under själva unio, när denna är fullt utvecklad, men
ofta och i synnerhet fore densamma, ibland i omedelbart
föregående sammanhang därmed. Gäller det en »lägre grad» av
unio, exempelvis Teresas »oraison d’union», kan lidandet vara
en del av detta partiella unio-tillstånd själft (se följande citat
från Teresa). Och där torde vi också ha att söka lösningen.
Så beskriver Teresa utförligt3 dessa lidanden och strider, men
hon sätter dem i direkt samband med minnet och fantasien, som
begagna vad som här finnes kvar av vakenmedvetandet och störa
fulländningen ai> den nya livsformen. Om »oraison d’union»
säger hon :
»Quant à la memoire, eile reste libre, et 1’imagination aussi . . .
Quand donc, mon Dieu, les puissances de mon åme, au lieu de
subir ce cruel partage, s’occuperont-elles toutes de concert à célébrer
vos louanges? . . . Aujourd’hui encore j’ai eu à soutenir ces
com-bats intérieur ... Je sentais mon åme se consumer du désir de se
1 a. a. s. 279.
2 Richet a. a. s. 85, 93, 261, 276. Se också ett par berättelser från
mystic-i hos PouLAlN a. a. s. 245; jfr även Delacroix a. a. s. 72 f. och 148.
3 Vie, s. 170 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
