Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sigurd Lindquist, Mystikens väg och mål - II. Det mystiska tillståndet och dess innehåll - C. Mystikens mål: unio mystica
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MYSTIKENS VÄG OCH MÅL
205
voir unie, sans aucun partage, au divin objet qui la possède presque
tout entiere. Inutiles efforts; la memoire et 1’imagination me livraient
une guerre trop acharnée. . . . L’unique retnide que j’ai découvert,
après une lutte bien pénible de plusieurs années, est celui . . .: c’est
de ne pas faire pius de cas de 1’imagination que d’une folie, et de
1’abandonner à son the me.»1
Utvägen är psykologiskt alldeles riktig; jfr motstånd under
hypnos.
Men hur kommer det sig, att dessa störningar få ett så
starkt affektbetonat resultat? Detta är alldeles naturligt: mystikern
känner den saliga lyckokänslan alltmer växa fram, och han är
därtill i ett psykologiskt monomant tillstånd; följaktligen måste
störande inflytelser få en likaledes monomantajfektbetonad karaktär,
av största intensitet, men av motsatt art. Ser man saken så,
utgöra lidandena ej längre det förvirrande problem i mystiken,
som de först synas vara. De ha sin givna orsak uteslutande i
psykes dédoublemetit, vilket ju Teresa själv i ovanstående ord
upprepade gånger uttryckligen framhåller.
Vi ha dock ännu en sak att tillägga innan vi återgå till
huvudtemat för undersökningen. delacroix nämner på det
nyss anförda stället, hur psyke anfäktas av det onda och den
onde, rent av blir besatt urtder dessa lidandestider.
Besatthetsproblemet får enligt min uppfattning en god belysning genom
att organiskt inlemmas i förevarande sammanhang. Vi ha strax
förut antecknat några belägg för hur det ter sig, då själen så
att säga klyves genom unio eller fruitio vis-à-vis det gudomliga,
som förenar sig med »den ena» själen och uppfyller den med
sin salighet och kärlek. Allt detta är nu gott och väl; men
vad hindrar en unio åt motsatt håll, med onda makter, vare
sig vi vilja tänka oss dem imaginära eller reella? Den »andra»
själen kan ju ligga i beredskap med ett förträffligt material för
detta, jfr Teresas nyss anförda uttalande härom. Ingenting
hindrar, att dylika ingivelser kunna taga överha7id i den
värnlösa själen. Besattheten kan i så fall tänkas under tvenne former,
allt eftersom det ondas makt erfares i vakenmedvetandet — där
ha vi Teresas just refererade fall — eller det onda
överväldigar den nya medvetenhetsformen, varvid dess makt får en helt
1 Vie, s. 170 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
