Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Albert Nordberg, Församlingsliv i Norrbotten under 1600- och 1700-talet - 4. Bänkdelning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRSAMLINGSLIV I NORRBOTTEN
2 59
de främsta bliva de eftersta och de eftersta de mellersta och
de mellersta de främsta, ståndspersonerna och nämndemännen
undantagna, som behålla sina gamla bänkrum främst uti kyrkan
närmast [kor]skranket».1
Enligt R.-P. skulle varje bänklag erhålla »sedlar», som
utvisade, vilka som tillhörde laget och i vilken ordning de skulle
sitta, och angåvo bänkens nummer. Bänklaget var såsom
synes pliktigt att självt sörja för reparationer, som kunde behövas
på dess bänk.
De detaljerade bestämmelserna rörande placeringen
underlättade naturligtvis högst väsentligt den kontroll rörande
kyrkobesöken, som ålåg sexmän och ordningsmän. Skyldigheten för
församlingsborna att vid högtider och på böndagar mangrant
besöka kyrkan och deras rättighet till bänkrum förklarar, varför
kyrkorna byggdes relativt stora även i församlingar med fåtalig
befolkning. Av 1747 års bänklängd för Luleå socken framgår,
att 1,000 sittplatser funnos i kyrkan, oberäknat fyra rätt
rymliga läktare och koret. Folkmängden var vid samma tid 3,100
personer.
Icke alla voro nöjda med de platser bänklängden tilldelat
dem. Missnöjet sökte sig uttryck icke blott i klagomål inför
pastor och häradsrätten, utan ibland även i tvister vid själva
gudstjänsten. »Aldenstund Penninge-Lasses Dårdi och Per
Ha-ras Ankia hafwa opå en Söndagh, när Gudztiensten begyntes,
hållit ett stort Oskick och Munbruk om Kyrkioförträdet, och
Dårdi bewittnas offta tillförenne giordt detsamma, ty skall hon
plichta med 40 mr.» Så dömde häradsrätten vid vintertinget
1679. »Penning-Lasse» var icke någon kapitalist, utan han var
en tjuv, som blivit hängd år 1672.
»Hustru Anna Fordeel och Förrydarens Erich Springfältz
hustru, mellan dem war förelupit något Corell och otydig
ord-wäxling uti kyrkian under sielfwa gudstjensten om en
lördagz-afton angående deras Range, hwar af det närmast stående folket
hafwa tagit någon förargelse.» De dömdes att giva till kyrkan
Anna Fordeel 5 dr och Springfälts hustru 10 mr kmt,
»waran-des saken icke af större groofheet eller wärde att der på straff
eller böter föllia kan».
1 Alb. Nordberg, a. a. II, s. 454.
17—34732. Kyrkohist. Årsskrift 1934.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
