Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Albert Nordberg, Församlingsliv i Norrbotten under 1600- och 1700-talet - 8. Katekesförhör och kristendomskunskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRSAMLINGSLIV I NORRBOTTEN
2 59
och allmogen skal förhöras Vthi kyrckian, när dhe blifwit dijt
stembde».
Någon tidigare eller samtidig allmän bestämmelse rörande
denna sak har jag icke kunnat anträffa, men Wilskman1
anför ur en kungl, förordning den 8 febr. 1681 ett förbud
mot »Skriftermålspenningar, eftersom också alle Skriftehåll
på Landsbygden hos Allmogen skola wara afskaffade». Ur
bestämmelsen i 1686 års kyrkolag om att kyrkoherden skulle
»besöka sina åhörare, det ena huset efter det andra» för att
taga kännedom om de sedliga förhållandena och undervisa sina
församlingsbor utvecklade sig som bekant husförhören. Dessa
synas ha förväxlats med de gamla skrifthållen, varur de väl
också hade sin första upprinnelse, då vice fiskalen Jean Bruhn
vid superintendenten Petrus Asps Visitation i Nederkalix 17262
klagade över att »skriftehåll warda bållne twert emot
Landshöfdingen Hr Mannerburgs resolution, hwarpå swarades, at wäl
Skrifthåll ey må anställas til någons bekostnad eller
oskicklighet, men eljest bör Pastor med underdånigste wördnat efterlefwa
Kongl. Kyrkolagens Cap. XXIV § XXII». Detta var den
ovannämnda husförhörsparagrafen.
Hur kunskaper och läsfärdighct vid denna tid spriddes bland
allmogen är väl känt. Barnalärare för landsbygdens barn
började man tänka på i sockenstämmorna först efter 1700-talets
mitt, och de som därefter anställdes avlönades länge direkt av
sina elevers föräldrar. Rörande Luleå socken berättar dock
Bureus i Sumlen: »I Lule är Capelianen skolemästare och
barnen ur Soknen gå i kapellansstugun til lära». Församlingarna
här voro ju dock mycket vidsträckta, och präster och klockare
nådde icke långt med sin undervisning. För denna måste
målsmännen själva sörja, i den mån det var möjligt.
För Råneå församling finnas i dess väl bevarade protokoll
från visitationer och prosteting3 rätt täta uppgifter angående
kristendomskunskapen. Ar 1655 var såsom vi sett större delen
av församlingen ännu »ganska svag» i den delen. Men år 1710
vittnar prosten Christopher Anzenius4 vid prosteting, att »större
1 a. a. II s. 558 f. 2 Nederkalix kyrkoarkiv F 2.
3 Råneå kyrkoarkiv L IV 2.
4 kyrkoherde i Piteå pastorat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
