Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Albert Nordberg, Församlingsliv i Norrbotten under 1600- och 1700-talet - 8. Katekesförhör och kristendomskunskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 6 2
ALBERT NORDBERG
dehlen af församblingen ärfors hafwa giordt wackert framsteg i
sin Christendombskunskap och blefwo derföre berömde sampt
uppmuntrade til att än widare» förkovra sig. Ar 1715 fann
prosten Unæus1 flertalet kunna väl läsa Luthers katekes utantill
jämte förklaringen, »men på ordaförståndet och meningen wahr
nog brist», varför han förmanade dem att lägga sig mer vinn
härom, emedan kunskapen eljes föga gagnar. När han år 1720
återkom, måste han hårdt tilltala dem för efterlåtenhet i
»dheras Christendombs förkofring». »De försumeliga sökte
en-skylla sig med de oroligheter, som denna bullersamma
krigstiden med sig fördt och att de i anseende dhertil icke som dhe
både wehlat och bordt kunnat sig förkofra», men prosten
antydde allvarsamt, att »dheras invändning wore otilräckelig».
Vid samma tillfälle lämnade Unæus en del metodiska
anvisningar, vilka här må återges. »Herr Probsten förehölt så
wähl klåckaren som Andra i församblingen, hwilka omgå med
ungdomens underwisning att låtha barnen först lähra wähl
känna alla bokstäfwerna, förr än dhe bjuda til att lähra dem
stafweringen. Sedan att ej företaga med rentt läsande, förr än
de lärdt rätt och wähl stafningen, och derpå ej ålägga barnen
någon uthanläsning förr än de kunna läsa rentt inantil i alla
böcker; wid uthanläsningen borde äfwen aktas, att de särdehles
första gången icke få lägga till eller taga bordt någon bokstaf,
utan följa i dett nogaste hwar bokstaf uthan alt stapplande, och
att ej det andra stycket begynnes, förr än dett ena är wähl
fästadt i minnet, och att barnen ifrån sielfwa början wänjas läsa
tydeligen, alfwarsamt och stadigt hållande an wid hwarje
menings sluth sampt tilwänjas att betäncka hwad de sielfwa läsa
likasom hörde de det af Andra säyas och tahlas (!), så kunna
och barnen småningom wänjas att begripa meningen och frågan
med andra ord än de stå i boken, jämwähl och med egna ord
efter förståndet swara til de frågor, som dhär föreställas.»
Prosten Unæus hade glädjen att vid nästa prosteting år
1725 kunna konstatera, att Ȍtskilliga sedan sista Probsteting
hafwa giordt wackert framsteg», och vid hans sista besök i
Råneå antecknas i protokollet: »Befants nu församblingen
mehr-endels öfweralt ganska wähl för sig komna i sin Christendoms-
1 kyrkoherde i Luleå pastorat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
