- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Trettiofjärde årgången, 1934 /
276

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Albert Nordberg, Församlingsliv i Norrbotten under 1600- och 1700-talet - 10. Kyrkoförsummelser

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

2 6 2

ALBERT NORDBERG

tyckts vara angeläget att söka utröna, huruvida man så länge
som till mitten av 1700-talet fortfor att med något nit använda
världsliga straff för kyrksamhetens uppehållande. De akter, som
behandla kyrkoförsummelserna, äro också ofta så belysande för
tids- och ortsförhållandena, att jag även därför trott mig böra
i denna del vara något utförlig.

Tyvärr har jag inga källor från 1600-talets första
årtionden, och för det därefter närmast följande tidsskiftet intill
1680-talet har jag huvudsakligen haft att lita till Luleå sockenkyrkas
räkenskaper. Inga sockenstämmoprotokoll från 1600-talet äro
bevarade vare sig i Nederluleå kyrkoarkiv eller i övriga av mig
anlitade.1 I riksarkivet förvarad äldsta domshandling från Luleå
häradsrätt är av år 1640, men från år 1651 och framåt i tiden
äro domböckerna där någorlunda fullständiga. Jag har bl. a.
för att följa behandlingen av mål rörande
gudstjänstförsummelser genomgått desamma t. o. m. år 1742.

Det var i första hand pastors plikt att förmana och varna
försumliga kyrkobesökare. Om hans varning visade sig fruktlös,
skulle han vädja till församlingen. Denna utövade sin
kyrkotukt i sockenstämman. Enligt prästerskapets förening vid
Nyköpings riksdag 1612 skulle »obotfärdige och hårdnackade
syndare» sättas utur kyrkan med prostens, kyrkoherdens och
församlingens dom och samtycke. I kungl, stadga om eder och
sabbatsbrott d. 2 okt. 1665 föreskrevs, att de som sällan
bevistade den allmänna gudstjänsten, skulle efter föregångna
varningar förmanas inför församlingen. Prästerskapets privilegier
av år 1675 stadfäste sockenstämmans befogenhet att döma i
dessa ting och synes överlämna domsrätten till antingen
församlingen i gemen eller dess fullmäktige: pastor med
kyrkovärdar och sexmän.

Så småningom utvecklade sig under 1600-talet praxis att
sakfälla dem, som försummade gudstjänsten, till bötesstraff. Den
prästerliga Orebrostadgan 1617 bestämde straffet till böter och
arbete. Den förut omnämnda norrländska kyrkolagen stadgar
såsom straff för utevaro från kyrkan utan laga förfall en halv
marks böter. »De som över halva året utan laga förfall äre
ifrån kyrkone böte en dalr eller slite ris för kyrkodörrena, över

’ Något undantag ges, men utan betydelse här.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:10:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1934/0286.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free