Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Albert Nordberg, Församlingsliv i Norrbotten under 1600- och 1700-talet - 10. Kyrkoförsummelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 6 2
ALBERT NORDBERG
den sakfält» till 5 daler, för att han haft några personer av sitt
husfolk ifrån kyrkan sista Storböndagshögtiden. Samma år
förpliktigades två bönder i Måttsund att »gifwa till kyrkian» 6 mr
för att de försummat Jacobi och nästföljande söndags högtid
och dessutom samma söndag sänt sina pigor »i skiären». Ar
1644 bötfälldes en person för storböndagsförsummelse, 1649 tre
personer och 1655 två för samma förseelse. Böterna för
böndagsförsummelse voro högst 2 daler kopparmynt (åtminstone
den del som här bokförts). Under åren 1642—55 fingo
dessutom 14 personer böta för helgdagsbrott. Kyrkoherde under
största delen av denna tid (1626—49) var magister Andreas
Canuti, en samvetsgrann man, som synes ha varit mån om
kyrkodisciplinen i andra avseenden och förde noggranna
räkenskaper. Han efterträddes av mag. Jonas Trast (165 1—55). För
tiden 1656—1680 saknas varje notis rörande utevaro från kyrka.
Kyrkoherdar under denna tid voro mag. Johannes Anthelius
(1656—73) och mag. Olaus Bidenius (1675—79). Det kan
förefalla, som om dessa båda underlåtit att beivra försummandet
av gudstjänsten, som nu ålåg pastor med församlingen, då
sådana förseelser även under denna tid måste ha förekommit.
Därom vågar jag icke yttra mig. De kunna ju ha gjort det
utan att deras åtgärder satt frukt i böter.
Men från år 1681, då mag. Nicolaus Plantinus (1681—85)
tillträdde kyrkoherdetjänsten, förekomma ofta i domböckerna
mål rörande gudstjänstförsummelser.
Till vintertinget 1682 hade han sålunda låtit citera »een
stoor hoop», som icke varit till kyrkan »opå några
besynnerliga helgedagar». Rättens protokoll är av intresse, emedan det
har en nästan fullständig sammanfattning av vad som borde
gälla såsom laga förfall för bortovaro från kyrkan.
Häradsrätten fann vid noga efterfrågande »een part hafift laga förfall,
deels af Siuukdom, dels för Meenföre skull icke kunnat
framkomma, några och för brist på folkhielp måst wara hemma,
Syta Boskapen, ansa små Barn och hafwa wårdh om Elden,
thet Kongl. Maytz Sabbatz Placat tillåter». Ingen kunde därför
»medh penningeböter thenne gången beläggas», men de
»förmantes alfwarliga» till flitiga gudstjänstbesök. Det visar sig
gång efter annan, att det var svårt att få en verklig dom till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
