Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Albert Nordberg, Församlingsliv i Norrbotten under 1600- och 1700-talet - 10. Kyrkoförsummelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRSAMLINGSLIV I NORRBOTTEN
2 59
Prosten Öman efterträddes såsom kyrkoherde av prosten
mag. Johannes Unæus (1706—35). Redan år 1707 sökte denne
komma till rätta med gudstjänstförsummelserna, vilka av
tingsprotokollet att döma icke voro ovanliga. Han ingav nämnda
år till häradsrätten en lista, som visade, hurusom merendels alla
byar försummat besöka kyrkan på senaste Helga
Trefaldighetssöndagen och begärde undersökning om skälen härtill. Rätten
uppropade var by för sig, varvid »största delen månde bekänna
och tillstå, att de härutinnan feelat». Man framhöll emellertid,
att denna gång stora högtider stött tillsamman före och efter
den försummade helgdagen, »nembl. näst föråth Pingest
Hög-tyden och strax derpå Stora Bönedagen, då dee alle woro
sam-drächteligen tillstädes».
Då det nu var första gången, yrkade kyrkoherden icke på
något straff, men rätten förmanade alla försumliga allvarligen
till bättring, eljes skulle de anses efter Kungl. Maj:ts
förordning, »hälst som Luhleboerne, framför i andre församblingar, så
offta äro för en sådan gudlöös- och nachläszigheet anklagade,
som är Gudztienstens försummande, vthfästandes nu der på
Allmogen eller dee angifne feelachtige att här effter aldrig skohla
wysa sigh försummelige».
Om varjehanda hinder för gudstjänstbesök få vi höra talas
vid vintertinget 1709, då Unæus hade anklagat en del
sockenbor, för att de försummat senaste års böndagar. Harads- och
Svartlåborna voro sålunda åtalade, för att de uteblivit i:a
böndagen. En enda av de angivna, Jöns Nilsson i Svartlå, hade
»komparerat» inför rätten och förebar såsom ursäkt för
kyrkoförsummelsen att »som dee liggia 7 à 8 Myhl ifrån kyrkian
och samma dagar inföll ett sådant Menföre, att ingen kom
oflygande, effter hehla Alfwen stod i soppa och [isen var]
land-löös och landwägen stodh ey heller för någon menniska att
komma uthföre, så kunde ingen gifwa sigh i denna lyfzfara».
Nämndemannen Johan Nilsson i Heden, »en beskiedelig Man»,
uppsteg nu och intygade med fleras instämmande, att detta var
sant, »ty ysen på Elfwen war all holig och smalt wid landet
och snösorpan med wattn ofwan på dämbder alt till deras by
Heden, att ingen kunde oflygande derpå komma, och landwägen
war ingen wäg och aldrig warit körder för snö skull [man an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
