Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Nat. Fransén, Källorna till den svenska reformationstidens liturgiska utveckling - 1. Liturgihistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 186
NAT. FRANSÉN
allmänt hade i kyrkorna. Men han synes knappast hava något
direkt liturgiskt intresse. Formen är för honom bisak.
Annorlunda är förhållandet med Laurentius Petri. Han är
liturgiskt intresserad och därtill kunnig inom sitt område. Hans
intresse är vidare mera institutionellt. Detta sammanhänger med
hans ställning. Såsom ärkebiskop har han att ordna kyrkans
gudstjänst. Han har därvid att utgå från det pågående
gudstjänstlivet, och därav bli hans åtgöranden bestämda. Han har
att söka inordna svenskan såsom gudstjänstspråk i det pågående
ordinarie gudstjänstlivet. Samma regler och toner, som gälla
för den latinska mässan, tillämpar han direkt på det svenska
språket.1 Man kan säga, att svenskan insmugglats i kyrkans
gudstjänster via de gamla recitationsformlerna. Folket hörde
och kände igen de gamla välkända melodierna. Språket
betydde därvid för dem mindre. Det störde ej nämnvärt.
Om-nis mutatio etiam necessaria periculosa est är visserligen en
grundsats, som han anför i boken »Om kyrkiostadgar och
ceremonier 1566».2 Men att han dock ansåg att »Messan på
Swensko» hörde till det nödvändiga, framgår av hela hans
verksamhet, såväl som av Gustav I:s ovan citerade brev, vilket
förbjuder ytterligare »reformatier». Men hans reformation är likväl
på ett annat sätt färgad än broderns.
Likväl kan man knappast tala om någon framträdande
motsättning mellan bröderna, utan de hava enligt Laurentius’ egna
ord 1566 samarbetat under 1520- och 1530-talen. Men med
Laurentius kommer ett inslag av blandat gudstjänstspråk i
mässan redan 1537. Framförallt ett rikare liturgiskt inslag.
Vi hava sett, att han redan före 1540 skrivit ut
missale-partierna till icke mindre än nio olika kyriekomplex, eller
egentligen till tio, eftersom Gloria in summis är gemensamt
för Kyrie in summis och Kyrie in semiduplicibus festis (jfr
Een liten Songbook 1553). Han upprätthåller således
redan i kyrieavdelningen i hela dess utsträckning de
tempore-principen och genomför användandet av de gammalkyrkliga
epistel- och evangelieperikoperna samt kollekterna på samma
1 Jfr De punctis, sid. 28/29.
2 Jfr Om KyrkioStadgar och Ceremonier etc. Wittenberg 1587, fol.
2V0 och 91.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
