Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Nat. Fransén, Källorna till den svenska reformationstidens liturgiska utveckling - 1. Liturgihistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
REFORMATIONSTIDENS LITURGISKA UTVECKLING 1 99
sätt. Och denna hans riktning ligger klar från början, så att
det finnes ingen anledning att tala om någon principiell
förändring i hans ställning till de liturgiska frågorna.
Den utveckling, som inträder efter hans död, står ej heller
i strid mot Laurentius Petri’s grundsatser, utan fullföljer och
konsoliderar dem. Det är först de misoliturgiska och reformerta
tendenser, som 1593 fingo vind i seglen, vilka beteckna en
brytning och början till de verkliga religionsstriderna i Sverige.1
I liturgiskt avseende — ehuru icke kyrkopolitiskt -— följde
gnesio-lutheranerna och ramisterna Karl IX i hans kamp mot den
föregående liturgiska och kyrkliga utvecklingen och till förmån för
en mera reformert färgad uppfattning av kyrkoregementet och
gudstjänstordningen, som Karl IX ansåg utgöra ett bättre stöd
för hans strävan till personligt envälde.
Den reformerta samhällsuppfattningen leder nämligen till en
kyrkostat mera än till en statskyrka. Kyrkoregemente och
statsstyrelse sammanfalla. De makthavande i staten äro i och med
detsamma också de makthavande inom kyrkan, ty kristen stat
är detsamma som en kristen kyrka. Denna teokratiska teori
erbjuder ju det bästa tänkbara stöd för enväldet ’»dei gratia».
Det insågo snart nog furstarna. Enligt Calvin förutsattes emel-
1 En för sin tid utmärkt undersökning rörande religionsstriderna intill
1600 av Hans Järta återfinnes i Vitterhets-, Hist.- och
Antikvitetsakademiens handlingar, del 16, 1841, under titeln: Om svenska kyrkans yttre
skick och förhållande till staten efter reformationen och intill slutet av
sextonde århundradet. Den dogmatiska striden om nattvardselementen
(liquorist-striden) under 1560-talet — mellan å ena sidan D. Beurreus och I. N. Ofeegh
(hovpartiet), och å andra sidan Laur. Petri, flankerad av den unga
ocka-mistiskt-ubiquistiska eller verbalistiska, gnesioluteranska irrationalismen, som
utgör innehållet i en stor del av den bevarade (handskrivna) litteraturen
från denna tid — har givetvis i grunden också ett kyrkopolitiskt innehåll.
Kärnpunkten är frågan om kyrkans institutionella karaktär såsom
sakramentskyrka och frälsningsanstalt, över och vid sidan av staten. Den
springande punkten är uppfattningen om Kristi »reala» eller »kroppsliga»
närvaro i nattvardselementen genom prästens konsekration (läsning av
instiftelseorden). Folket hyllade den magiska uppfattningen av sakramentet
såsom ett viaticum och krävde detsamma av kyrkan. Laur. Petri, som icke
är »ubiquist» utan melanchthonian, drives här att uttala meningar, som
komma ubiquitetsteorien ytterligt nära. Men det är att märka, att
kyrkoordningen 1571/72 har betydligt mjukare och böjligare formuleringar i
denna fråga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
