Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Carl-Allan Moberg, Från Abbé Vogler till John Morén. Ledande idéer i 1800-talets svenska koralverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN ABBÉ VOGLER TILL JOHN MORÉN 2 2 1
bildar sin faktur i anslutning till biåsar-satsen1, den italienska
utformas under sitt egenartade beroende av klavértekniken2 och
visar redan därför vida större frihet från hänsyn till det
gregorianska temats melodiska och tonala natur.3 — Vad Tyskland
angår har man först och främst att ta hänsyn till dess
konfessionella tudelning. Denna har tvingat landets orgelspelare till en
dubbel uppgift: att beledsaga både gregoriansk och
protestantisk koralsång, vilket måste framkalla en betydligt intimare
växelverkan mellan de stilistiska elementen i dessa två skilda
uppgifter. På tysk kulturmark flyta också alla stilströmmar
tillsammans: medan Sydtyskland står under starkt italienskt inflytande,
visar den mellan- och nordtyska orgelkonsten sitt beroende av
fransk musik och engelsk virginalstil.4 Med England har den
tyska orgelmusiken dessutom gemensam sin utpräglade förkärlek
1 Om de franska kyrkornas förkärlek för serpenter i st. f. orgel, se
Kyrkomusikens hist., s. 219. Handschin i Schweiz. Jahrb. f. Musikw. V
1931), s. 39, tolkar ett av A. Geering (Diss. Basel) framdraget
domkapitelbeslut från Bern 1491 som bevis för, att rent av melodier med blåsarkaraktär
fått användning som psalmtoner i reformerta kyrkor.
2 Visserligen framhäver M. Seiffert (i sin omarbetning av C. P.
Weitz-manns Geschichte des Klavierspiels und der Klavierlitteratur, bd I, Lpz
1899) italienarnas överlägsenhet över de sydtyska koloristerna» i
begagnandet av koloraturen samt karakteristiska intavoleringsteknik oeh menar:
»bei den Italienern (aber) steht gleich zu Anfang die Klaviermusik sicher
auf eigenen Füssen», medan han hos tyskarna tror sig finna sambandet
med orgel och luta påtagligare. Jfr. dock härmed en nyare undersökning av
W. Merian, Zur Frage der Anfänge eines Klavierstils i Der Tanz in den
deutschen Tabulaturbüchern, Lpz 1927, ss. I—36: »Der reine Klavierstil
hat sich ... an den Tänzen der dëutschen Orgeltabulatur herangebildet»
och därifrån och däröver tar den engelska virginalstilen ledningen för att
åter förmälas med den tyska klaverstilen genom Sweelincks och hans
lärjungars verksamhet i västra och norra Europa. Italienskt beroende av
kla-vertekniken framgår också av deras konservativa fasthållande vid en
en-manualig orgel, medan redan Schlick talar om ända till fyra manualer jämte
pedalen. Dylika utvidgningar äro märkvärdigt sena på italienskt område.
Jfr även O. Kinkeldey, Orgel und Klavier in der Musik des 16. Jh:s. Lpz
1910, s. 67. — Om klaverspelets betydelse bland tyska patricierfamiljer,
a. a., s. 152.
3 Jfr Fellerer, Das Partimentospiel, eine Aufgabe des Organisten im
18. Jh., Kongressbericht d. IGM, s. 109 f. (Plainsong and mediaeval music
society, Burnham Bucks, Kngl., 1931.) Jfr också nedan, s. 224.
4 Jfr ovan fotnot 2. — Jfr Moser, a. a., Bd II, 1, s. 42.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
