Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Carl-Allan Moberg, Från Abbé Vogler till John Morén. Ledande idéer i 1800-talets svenska koralverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
234 2 2
CARJ.-ALLAN MOBERG
för en konservativt fasthållen, kontrapunktisk faktur. Överhuvud
är Ölandets orgellitteratur utmärkt av sin förankring i äldre
epokers konst, vilket bäst framgår av de mängder med
bearbetningar av polyfona verk, som så markant sammanbinda
1700-och delvis 1800-talets orgellitteratur i England med detta lands
stolta musik från 15 — 1600-talen.1
Alla dessa olika riktningar inom orgelkonsten, d. v. s. här
närmast koralbeledsagningen, ge i sin tur en bild av den
allmänna stilförskjutningen inom europeisk musik under 1700-talet
och 1800-talets tidigare del. Från 1600-talets affektbetonade
konst nå vi ■—■ över den galanta, rationalistiska och
sentimentala effekt-konsten — till den tidiga romantikens svärmiska och
historiserande stilskikt.
Det kan ej vara vår uppgift att här närmare följa alla
dessa olika stilriktningar inom koralbeledsagningen under
1700-talet, vilka i sina allmänna drag redan skisserats i
Kyrkomusikens historia.2 Men på vissa enskildheter måste vi dock ingå
utförligare, emedan vi eljest ej kunna förstå den svenska
koral-beledsagningens öden under 1800-talets förra hälft. Dessa äro
nämligen nära förbundna med den tidens två dominerande
gestalter i svenskt koralboksarbete, abbé Vogler och dir. mus.
Haeffner, vilka i sin tur kunna sägas företräda två ganska
olikartade stilriktningar, ja rent av en slags musikalisk
generationsmotsats. Det spelar härvidlag ingen roll, att Vogler var
ojämförligt mycket mera betydande än Hæffner som musiker och
konstnär. Det är icke graden av skicklighet och
konstnärsbegåvning vi här skola jämföra utan själva inställningen till koral-
’ Jfr härom Fellerer i Kirchenmus. Jahrb. 1932, s. 138. Man nöjde sig
icke med att upptaga äldre orgelkompositioner utan omarbetade
instrumentala och vokalpolyfona verk av mästare som Blow, Croft, Gibbons, Purcell;
tack vare denna traditionslinje uppträda mitt under den tidiga romantiken
och utan att ha framkallats av dennas historiska intresse engelska
orgelmusiksamlingar med kompositioner av Bird, Gibbons, Tallis, Tve etc. ända
fram till samtidens egna mästare.
2 Ss. 279—282, 286. — Mina hänvisningar till mitt arbete,
Kyrkomusikens historia (Skriftserien Svenskt gudstjänstliv. N:o 4, 1932), avse här
framför allt att bringa detta verk i närmare konnex med den
vetenskapliga facklitteratur, som jag där ej kunde citera, då boken ej i första hand
fick betraktas som en vetenskaplig utan en populärvetenskaplig, översiktlig
handbok. Jfr härtill också förordets erinringar, s. X.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
