Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Carl-Allan Moberg, Från Abbé Vogler till John Morén. Ledande idéer i 1800-talets svenska koralverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 2 2
CARJ.-ALLAN MOBERG
fick karakteristiska uttryck i de nya orgeldispositionerna.1 Abbé
Vogler är förvisso med sin orkesterorgel en den nya tidens
man.2 Det egenartade inträffar sålunda, att den unga
romantiken, som åter sökte knyta samman de bristande trådarna med
äldre konstepoker, kom att nalkas och söka levandegöra den
bortdöende orgelkonsten medelst ett instrument, som innebär
en direkt motsägelse mot denna äldre litteraturs stil. Resultatet
blev också en återigen ny stilbrytning, som fått sin väldigaste
mästare i Reger.
Rationalismens musikaliska inställning kunde naturligtvis ej
gärna vara förstående, då det gällde bibehållandet av
ålderdomliga element, framför allt de s. k. grekiska tonarterna
(kyrkotonerna), vilka under 1700-talets lopp nästan helt och hållet
undanträngts i koralbeledsagningen till förmån för dur och moll.3
I samband härmed vann tendensharmoniken i betydelse och
uppluckrades den stränga satsstruktur, som i anslutning till den
kvarlevande affektlärans bud fäst sig vid »Punctum, Comma,
Semicomma, Colon, Interrogativ, Exclamativ, Parenthesis und
so fort»4 såsom Christoph Graupner (1683 —1760) i Darmstadt
i sin Neu vermehrtes Darmstädtisches Choral-Buch, 1728,
formulerar fordran på »Expression» av psalmtextens »gebührliche
und erforderliche Emphasin». Graupners harmonisering är strängt
4-stämmig och söker ej med vare sig harmoniska eller
registermässiga medel framhäva den korala c. f. Till samma riktning
hör J. Chr. Kiihnau (Vierstimmige alte und neue Choralgesänge,
1786), som närmast ansluter sig till Kirnbergers stränga skola
men genom en mera flytande och rörlig behandling av
mellan-stämmorna söker ge koralen »mehr Pracht und gefühlsvollen
1 Jfr W. Gurlitt, Die Wandlungen des Klangideals der Orgel.
Be-richt iiber die Freiburger Tagung fur deutsche Orgelkunde, Augsburg 1926.
2 Jfr Söhner, a. a., ss. 118 f. •— Jfr även S. Wistedt i Sv. Tidskr. f.
Mkf., 1932, s. 28 ff., 1933, s. 5 ff.
3 Naturligtvis skedde det ej utan motstånd, dock framför allt dikterat
av månheten om den kyrkliga värdigheten (eine »der Kirche gemässe
An-ständigkeit» säger Knecht i Orgelschule), men även därför, att man anser
sig ha större omväxlingsmöjligheter (J. A. P. Schulz i Musica sacra,
Erfurt: »man kann nicht leugnen, dass nicht dadurch . . . eine noch mehrere
Mannigfaltigkeit des Gesanges erhalten werde . . .»).
4 Fellerer, Beiträge etc., s. 13.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
