Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Carl-Allan Moberg, Från Abbé Vogler till John Morén. Ledande idéer i 1800-talets svenska koralverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN ABBÉ VOGLER TILL JOHN MORÉN
2 2 1
musik i själva verket ej existerar, i varje fall ej för protestantisk
koral.1
Vogler tillhörde de icke fåtaliga musikskriftställare omkring
sekelskiftet 1800, som voro fullt övertygade om den kristna
kultmusikens antik-grekiska ursprung.2 Kyrkotonerna kallas också
av honom (liksom av de flesta andra) för »grekiska tonarter»
och han talar om »Grekeland som . . . Choralens fädernesland»3)
1 samband med instrumentalmusikens utveckling och
uppställningen av läran om dur- och moll-treklangen, vilket »ej kunde
förenas med de Grekiske Tonarterne, blef Musiken reducerad
1 Dualismen hänför sig väl huvudsakligen till hans egenartat
avancerade harmonik i ackompanjemanget till prefationstonerna, t. ex. den av
Fellerer i Gregorius-Blatt 1931, s. 31 citerade de Beata Maria Virgine (ur
en hs. i Miinchen, 4334), varur ett stycke må anföras:
Medgivet att här föreligger en viss tendens till impressionism, så är likväl
att märka, att vi ej ha att göra med utbildade gregorianska melodier utan
med liturgiskt recitativ, där friheten är större, enär inga kyrkotonartliga
band föreligga. Att märka är ytterligare, att den fria
dissonansbehandlingen inskränker sig nästan uteslutande till mellanstämmorna, om vilkas
karaktär Vogler — som vi skola visa — hade en alldeles särskild
uppfattning. — Till dem som frapperats av Voglers musikaliska dualism höra
också: H. Abert i Mozartbiografin, I, s. 574: In Voglers Kunst steht der
Charlatan dicht neben dem wirklichen Künstler, Unausgeglichenes, ja
Ge-schmackloses neben Bedeutendem, Riickständiges neben Dingen, die erst
eine spätere Zukunft würdigen und weiterspinnen sollte. — Jfr också Söhner,
a. a., s. 123: In seiner Begleitpraxis spricht der Künstler und Musiker; in
seiner Begleittheorie der Gelehrte, der orientalische Musik gehört hatte.
Zu einem Ausgleich dieser beiden Standpunkte ist er nicht gekommen. —
Fellerer, Palestrinastil etc., s. 333: In Vogler kämpften die beiden
Rich-tungen: Rationalismus und Romantik, bald gewann die eine, bald die
an-dere die Oberhand . . . Theoretisch ist Abbé Vogler auch fur den
Gregoria-nischen Choral eingetreten. In seinen Werken verwendet er . . . auch
Cho-ralmelodien, freilich in einer dem Empfinden seiner Zeit entsprechenden
Form. (S. 334).
a Jfr min uppsats i Sv. Tidskr. f. Mkforskn. 1935, ss. 126—162.
3 Organist-Scholan (1798^, Inledn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
