Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Carl-Allan Moberg, Från Abbé Vogler till John Morén. Ledande idéer i 1800-talets svenska koralverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN ABBÉ VOGLER TILL JOHN MORÉN 2 2 1
korala renhet skall bevaras eller (om den förvanskats) återställas1,
basen emedan den är bärare av harmonins »hufvudljud», d. v. s.
treklangerna.2 Dessa stämmor äro så starka, att de höras
tydligare än »medelstämmorne» i koralmusik3, vadan det är av
särskild vikt att de förstnämnda äro rätt behandlade. Nu råder,
anför Vogler vidare, en del fördomar ifråga om
koralharmoni-sering, i det man ej skulle få begagna s. k. mellanklanger (d. v. s.
i detta sammanhang: av genomgångstoner föranledda,
tonartsfrämmande harmonier), ej heller dissonanser eller
dominant-kvartsextackord (D f).4 Men i själva verket skola de visst
användas ehuru blott på sin rätta plats, d. v. s. så, att aldrig
melodistämman, sällan basen men däremot just mellan stämmorna
bli bärare av dem och i avsikt att med alla till buds stående
medel utmejsla den kyrkotoiiartliga karaktären,5
Jämföra vi nu Voglers harmoniseringar av protestantiska
koralmelodier eller hans omarbetningar av Bach-koralerna, ja rent
av hans fria beledsagning av gregorianska prefationstoner, med
denna egenartade kyrkotonartliga teori med dess blandning av
rationalistisk spekulation och nyvaknat romantiskt intresse för
äldre tidsskedens musik, så är det ej gärna möjligt att beskylla
Vogler för en sådan påfallande brist på psykisk balans som
man velat göra gällande.6 Vi kunna medgiva, att han stundom
1 Jfr Voglers tabeller II, koralerna nr 46, 107, 99, 141, som befriats
främst från diesis-ingrepp i melodilinjen.
2 Jfr Inledning till Harmoniens Kännedom, s. 1, par. 1.
3 Org.-Schola, s. 7.
4 A. a., ss. 5—8.
3 »Mellanklang rätta sig efter Scalornes och efter tonarternes
omfattning. I grekiske tonarter äga Scalorne mer caracter än i musikaliske
stilen; följagteligen äro Mellanklang mer betydande i Choralen. Dessutom
äro Mellanklang i Choralen ej hindrade genom främmande toner, eller
Musikaliska reglor ty följden af hufvudljud F dur efter G dur, af E moll efter
D moll i Harmonien . . . men Mellanklang i Melodien fördärfva Sången af
Choralen och Mellanklang i Basen förstöra Harmonien. Deremot i
medelstämmor om de med öfverläggning nyttjas, caracterisera de ännu mer
grekiska Scalornes omfattning . . .» (s. 5).
6 Voglers av mig ovan skisserade uppfattning överensstämmer med
principerna för hans Bach-bearbetning, sådana de teoretiskt klarlagts i Webers
nyssnämnda Zergliederungsplan. Enligt denna, 1810 utgivna, redogörelse
skiljer Vogler mellan »harmonia simultanea», som innefattar valet av harmoni
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
