Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Carl-Allan Moberg, Från Abbé Vogler till John Morén. Ledande idéer i 1800-talets svenska koralverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN ABBÉ VOGLER TILL JOHN MORÉN
2 2 1
lodins liv att förtvina, de sjungandes intresse att slappna och
organisten att tillgripa den kontinentala oseden med
mellanspelen. Hæffner klagar i koralboksförordet (1821) om den i de
flesta kyrkor rådande, »tröttande ovanan att spela Choralerna
så utomordentligt långsamt, liksom hörde detta till sjelfva
förträffligheten.» Man har svårt att under sådana förhållanden
upprätthålla åsikten om Hæffners långsläpiga spel, som blivit
skolbildande,1 vilket i så fall hellre borde tillskrivas Vogler, som
framhållit nödvändigheten av att spela koralen långsamt.2 Bägge
ivra de för värdigare repertoar i det fria kyrkliga orgelspelet,
vilket i många kyrkor måste ha tagit sig rent av hårresande
oskickliga former.3 Men i vissa fall kämpa som bekant själva
gudarna förgäves.
Hæffner framskapade ej men bidrog i sin mån att påtrycka
den svenska koralmusiken denna prägel av enkel högtidlighet
(»simplicitet») och storslaget allvar, som han och hela hans
samtid ansågo kunna stämma sinnet till den rätta andakten och
ödmjukheten inför den likt Zevs i överväldigande majestät
tronande Himlafursten. Där fanns ej rum för något av pietismens
barnafromhet och söta känslighet, ej heller för galanteriets små
prydnads»krokar» i melodiken. Varje tidsålder äger sin
from-hetstyp, varför skulle just denna tid vara utan? Men därmed
är också utsagt, att för nya generationer med nya tankar Hæfif-
tystnaden i Cadenserne 3 sekunder.» (Strof betyder här tydligen detsamma
som vers(radj). — I Sv. Magn. Zanders Försök till Lärobok för begynnare
i Choral-Sång (i:a uppl., Skara 1828; 2:a uppl., 1840) ges följande anvisning
i § 15: »En Choral (d. ä. en Psalm) bör sjungas hvarken för fort eller för
långsamt. Att taga tvd noter-, deraf bdda hafva lika läng uthdllning, uti
en andedrägt, är en regel för ett lagom tempo ..Denna föreskrift synes
förutsätta ett något snabbare tempo än det av Heischman föreslagna,
ungefär 2 sek. per ton i genomsnitt, d. v. s. M.M. 30 i st. f. M.M. 15—20!
En koralboksförfattare i senare delen av 1800-talet räknar med att det
vanliga tempot alltjämt var 2 sek. per meloditon, d. v. s. M.M. 30. Vår
egen tids tempo torde vara ungefär M.M. 90.
’ Så i min Kyrkomusikens historia, s. 479.
2 Organist-Schola I, Inledn., där Vogler t. o. m. räknar med, att den
sjungande församlingen kan behöva »tilbakahållas».
3 Jfr fotnot 4, s. 243 och dessutom’de många klagomålen på den
oskickliga inblandningen av profana element i mellanspelen; så i Mobergers
Rohrmann-övers. 1805.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
