Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Carl-Allan Moberg, Från Abbé Vogler till John Morén. Ledande idéer i 1800-talets svenska koralverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244
CARI.-ALLAN MOBERG
tionen talar sanning) haft lyckan att åtnjuta Ph. Johnsens
sakkunniga undervisning, väl i sin mån något hämmat det
förfall inom orgelkonsten som kännetecknar slutet av 1700-talet
och givetvis också avspeglades i Sverige.1
De mest förhärjande verkningarna inom koralmusiken
framkallades tydligen av tempof, vars groteska långsamhet kom
meningar, såsom Organister i Tyskland merändels exequera ...» Jfr Hæffners
ord i subskriptionsinbjudan i Ups. Tidn., juli 1819, om organister, som
begagna »walser, angloiser, polonoiser och marcher» som förspel. — En
drastisk skildring av en gudstjänst i en större huvudstadskyrka ger Hæffner
i Phosphoros-uppsatsen 1810: kantorn slog vid varje vers-slut i psalmen
»en lång drill, men alltid på en not, som ingen menniska vetat, att man
kunde drilla på.» Predikanten sjöng i en ännu grannare och förvånande
stil, varpå organisten efter läsningen begynte spela en polonäs i C-dur, som
utfördes i en så sprittande rytm, att själve prästen vid altaret nickade takten.
Organisten spelade därpå psalmen med melodin i höger hand och så många
toner han kunde gripa med vänster, varvid mängder av kvintparalleller etc.
uppstodo. Mellan perioderna utförde han mellanspel, som bestodo i en
passage af Polonaisen». En person, som full av förtjusning över detta
vackra spel frågade Hæffner om dennes mening, blev mycket misslynt över
lians kritik och yttrade: »aldrig får något vara till lags för er tyska
envishet.» Överhuvud märker man, att många koralboksförfattare ondgjort
sig över tysken Hæffners ingrepp i en svensk kyrkofråga, så Södling (Svenska
Folkets choralmelodier, 1878: det är hög tid att »hjelpa, hvad ett
öfverdrifvit uppskattande af en utländings obehörigt tillåtna företag, för 58 år
sedan, olyckligtvis till sakens skada åstadkommit.»), O. Byström (Den svenska
Psalmsångens... mest begagnade melodier, 1892: »den tyske musikern
Häffners svenska choralbok . . . har . .. oaktadt flere kyrkomötens protester (?),
begagnats oförändrad intill våra dagar») m. fl.
1 Svårigheten för äldre tiders organister att öva förtjänar allvarligt
beaktas. Vogler påpekar också i Organist-Schola I, Inledn., att det är
skada, att klavikordet sä sällan har pedal, varigenom organisterna ha så
små möjligheter att öva sig i pedalspelning. Jfr härtill J. Handschin i
Zschr. f. Mkw. XVII (1935), 418 ff., Das Pedalklavier, enl. vilken uppsats
just pedalklaveren under äldre tider tjänade som ersättning för orgeln.
Undervisningsändamålet upprätthölls fortfarande av Bach. Liksom orgeln
ägde också klavikordet pedaler med »kort oktav» (jfr Kinskv i Zschr. f.
Mkw. Il (1919).
2 Till vilken onaturlig långsamhet man nått framgår av följande
normerande bestämmelser: P. A. Heischman förordar, att »Choraltonerna böra
i högtidliga och glada Psalmer uthållas i 3 sekunder, utom den sista tonen
i hvarje strof, som bör uthållas något längre. Tystnaden i Cadenserne
imellan hvarje strof) bör vara i 2 sekunder. I sorgliga och alvarsamma
1’salmer uthållas tonerna hvardera 4 sekunder: den sista något längre, samt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
