Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Carl-Allan Moberg, Från Abbé Vogler till John Morén. Ledande idéer i 1800-talets svenska koralverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
270
CARI.-ALLAN MOBERG
stämmig sättning1, Ein neues Lied vvir heben an, Ans tiefer
Not, Ach Gott vom Himmel, Es spricht der Unvveisen Mund,
Es vvollt uns Gott genädig sein o. s. v.
Efter vad vi anfört till belysande av vår första fråga,
huruvida de polymetriska avfattningarna verkligen avspegla den
naturliga folkliga rytmiken hos de protestantiska melodierna,
vilja vi nu ett ögonblick dröja vid frågan om nödvändigheten
av att införa dylika sättningar, även om de verkligen en gång
skulle ha utförts i denna form. I själva verket utgör den redan
tidigt under 1800-talet uppställda fordran på en återgång till
äldsta läsarter inom Luthersk menighetssång en intressant och
karakteristisk parallell till motsvarande strävanden inom den
katolska kyrkan. Även i detta hänseende visa sig musikaliska
strömningar stilistiskt och psykologiskt förmå överbrygga
konfessionella klyftor — ett förhållande som man kan iakttaga
alltifrån den protestantiska kyrkans grundläggning intill våra dagar.
Även inom gregoriansk sång ha under de senare decennierna
starka krafter varit i verksamhet för att framkalla en restaurering
av denna musik på arkeologisk grundval. Ledarna för denna
rörelse voro benediktinerna i Solesmes, vilkas halsstarrighet till
slut föranledde påven Pius X att midsommardagen 1905
fråntaga dem uppdraget att ombesörja redigeringen av de pianska
sångboksupplagorna.2 Dessa ha sedermera utkommit utan deras
medverkan, ja trots deras hårdnackade motstånd, som t. o. m.
kulminerade i hotet om en konkurrensupplaga. Någon sådan
har dess bättre hittills ej utkommit. Den arkeologiska
riktningen ville endast rätta sig efter äldsta kända läsarter och sökte
därför införa den arkaiska recitationen på h i st. f. den
senmedeltida på c, ryggade ej tillbaka för tritonus-hårdheter och
föredrog även uppenbart sämre läsarter framför verkliga
förbättringar, om de senare råkade stå endast i yngre handskrifter.
Men frånsett dylika uppenbara överdrifter i arbetet för en
upplaga på grundval av äldsta kända läsart, så hade den
arkeologiska falangen även rent principiellt sett ingalunda någon
stark position. Den ville icke erkänna, att en sångbok, lämpad
’ Jfr Weimar-Ausg. v. Luthers Werke, bd 35, ss. 91 ff.
Jfr Peter Wagner. Der Kampf gegen die Editio Vaticana. Graz
und Wien, 1907, s. 20.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
