Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gunnar Westin, John Wyclif och hans reformidéer. Första delen - I. Wyclif som universitetslärare och kyrkopolitiker till 1377 - Kap. III. Wyclif och kyrkopolitiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I oo GUNNAR WESTIN
skatten. Om påven vore mäktig att tilltvinga sig den, skulle
de nog försvara sig. Den andre lorden hade ansett, att påven
borde vara Kristi efterföljare, och då Kristus avstått från
egendom och världslig makt (Matt. 8: 20), borde man tillhålla påven
att följa exemplet. Följaktligen borde man vägra skatten. Den
tredje lorden hade framhållit, att påven endast genom tjänster,
som han gjorde landet, kunde göra anspråk på skatter från
England. Men i stället gagnade han varken i timligt eller
andligt avseende landet utan njöte själv tillika med sitt hov alla
rikedomarna och stödde dessutom Englands fiender med medel
och råd. Den fjärde lorden hade argumenterat ut ifrån det
sakförhållandet, att påven såsom kyrkans herre gjorde anspråk på
en tredjedel av Englands jord, d. v. s. kyrko- och klosterjorden.
Men nu kunde England icke ha två herrar, utan även för den
nämnda tredjedelen vore konungen högste länsherre, och då vore
påven vasall, men eftersom han under lång tid icke fullgjort sina
skyldigheter mot länsherren, konungen, hade han förlorat sina
rättigheter. Den femte lorden hade varit ännu skarpare: hade
denna årliga skatt erlagts som villkor för konung Johans
absolution eller för hävandet av interdiktet, så var det hela en form
av simoni. I Matt. 10:8 hette det, I haven fått för intet, given
också för intet, och det vore icke förenligt med Kristi religion
att säga: »Jag ger dig absolution på det villkoret, att du för
framtiden ger mig så mycket pengar per år.»1 Att bryta en
sådan överenskommelse vore rätt, så mycket mer som denna
skatt drabbade det fattiga, oskyldiga folket och icke den felande.
Den sjätte av Wyclifs lorder hade kommit närmare in på frågan
om påven och förklarat, att han icke vore ofelbar och att han,
enligt teologernas mening, förlorade sin myndighet (dominium),
om han folie i dödssynd. Det vore därför tillräckligt, att man
som fordom hölle England som ett direkt län från Kristus, som
vore »capitalis dominus». Slutligen hade den sjunde lorden
framlagt konstitutionella synpunkter och gjort gällande, att en
överenskommelse genom en konungs misstag icke kunde äga
giltighet utan folkets bifall. Denne lörd hade således åberopat
’ Opera min., s. 427 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
