Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gunnar Westin, John Wyclif och hans reformidéer. Första delen - I. Wyclif som universitetslärare och kyrkopolitiker till 1377 - Kap. III. Wyclif och kyrkopolitiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I oo
GUNNAR WESTIN
att utfå den. Förgäves spanar man också efter något om denna
sak i bullorna, i de 18 teserna eller i de stridsskrifter som
1377—78 utgåvos med anledning av dessa, såsom vi senare få
se. Vad åter angår Determinatio s förra delar, såsom vi nu
relaterat dem, är det påtagligt, att intet i dessa resonemang tyder
på en sen avfattning. Tvärtom, den höga uppskattningen av
prästämbetet och av påven, den starkt betonade förutsättningen
(dödssynd hos innehavaren) för en egendomsreduktion, hans
lidelsefria nämnande av franciskatiernas världsliga egendom och påvens
makt över denna samt hans egen bekännelse att vara den
romerska kyrkans ödmjuke, lydige son, allt detta talar för en
datering fore de stora striderna 1377 och följande år. För detta
talar också Wyclifs milda, nästan vänliga omnämnande av
motståndarna.
Det synes mig visst, att vi här ha att göra med en typisk
akademisk uppgörelse. De inledande orden i skriftens båda
avdelningar synas ånge, att de diskuterade frågorna ännu icke av
Wyclif behandlats i några stora arbeten. Det var ju ett ständigt
disputerande »in scholis», och motsättningar funnos i myckenhet.
Tiggarmunkar och munkar mot sekulära präster och
universitetsmän1, realister mot nominalister, förfäktare av gregorianska
ideal, vilka tydligen icke voro alldeles sällsynta i Oxford, mot
de nationella kyrkoidealen — se där några av dessa
motsättningar. Att också Wyclif skulle dragas in i sådana strider, var
självfallet. De tidigaste kända motståndarna till Wyclif voro
just benediktinerna Uhtred och Binham2 samt franciskanmunken
’ Rashdall, tidigare a. a., II, s. 380 ff., berättar om kampen i Oxford
mellan tiggarmunkarna och universitetet och hur kontroversen fortsatte in
i de wyclifitiska striderna. Jfr också Little, The Grey Friars in Oxford,
passim.
2 Loserth, Die ältesten Streitschriftcn, s. 6, där förf. talar om Utredus
Owtred) Boltonius och Guil. Binghamus, »die als frühesten Antagonisten
Wiclifs genannt werden müssen». Han stöder sig härvid på Harpsfields
uppgifter. Här bör tilläggas, att karmelitermunken John Cunningham eller
Kyningham, en av de lärdaste doktorerna i Oxford, tidigt hade akademiska
uppgörelser med Wyclif, för vilkens lärdom han hade stor respekt. Redan
omkring 1372 växlades disputationsskrifter, där W:s bibeltro och realism
ventilerades. Detta var emellertid endast förpostfäktningar till den stora striden.
Se Fasc. Ziz., ss. 3 ff., 453 ff. Jfr workman, a. a., II, s. 120 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
