Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gunnar Westin, John Wyclif och hans reformidéer. Andra delen - II. Skärpt kamp och brytning med ortodox kyrkoåskådning (1377—1379) - 5. Åtgärderna mot Wyclif åren 1377—1378
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
GUNNAR WESTIN
(»pueros»), som till kurian befordrat vad han lärt »in scholis
et alibi» (vi erinra oss, att cle flesta av de 18 teserna voro
hämtade ur De civili dominio, i), och tillägger, att han nu, på det
att icke kristna må ta anstöt av honom, vill i en skrift
framlägga sin grundläggande åsikt, »quam volo usque ad mortem
defendere». Detta tror han, att alla kristna också böra göra
men särskilt påven och kyrkans övriga präster. När han sedan
förklarar, att han förstår teserna enligt Skriftens och
teologernas mening och uttryckssätt och är beredd att återkalla vad
som är emot tron, förefalla dessa uttryck gälla ett försvar inför
en kyrklig domstol.1 I denna utläggning av teserna märker
man också mer hänvisning till dekretalerna. Vi ha icke
anledning att här närmare granska Wyclifs hävdande av sina satser.2
Han är icke benägen att vika, han visar sig lika frimodig som
i de tidigare likartade skrifterna. Han slutar kommentarerna
till den sista tesen med en ganska skarp anmärkning, som
hänför sig till vad vi nyss citerat av Oxford kanslerns yttrande.
Det vare Kristi kyrka fjärran, säger Wyclif, att man där fördömer
sanningen, emedan den ljuder illa för syndare och obskuranter
(»ignaris»), ty då skulle Skriftens hela trossanning bliva
förkastlig.3
Lambeth-förhöret ledde till intet. Sudbury och Courtenay
klandras av krönikörerna för detta, men det var icke så lätt
att handla. Att åtminstone Courtenay sökte göra sitt yttersta,
kan man ta för givet. Emellertid voro hovkretsarna alltfort på
Wyclifs sida, och dessutom var det en ömtålig sak att driva
en rättegång, som hade blivit en påvens speciella sak.
Anti-papalismen var fortfarande mycket stark, och att uppträda mot
1 »Intelligo autem Conclusiones ad sensum et modum loquendi
Scrip-turæ et Sanctorum Doctorum, quem paratus sum exponere; et dato quod
sint fidei contrarias, volo ipsas paratissime revocare.» Hist. Angl., I, s. 357.
2 Kommentarerna till satserna ha vissa likheter med dem, som han
hade gjort i Libellus till parlamentet. När Workman, a. a., I, s. 311,
förklarar, att denna egentligen blott är en förkortning av den nu behandlade
skriften, är detta icke riktigt.
3 Hist. Angl., I, s. 363. Möjligen var utlåtandet från Oxford-kanslern
med bland akterna i målet. I varje fall synes användandet av hans
uttryck tala för att vi här lia att göra med en skrivelse, som är senare än
de två förut behandlade skrifterna angående de 18 teserna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
