Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gunnar Westin, John Wyclif och hans reformidéer. Andra delen - II. Skärpt kamp och brytning med ortodox kyrkoåskådning (1377—1379) - 6. Wyclifs stora bibelapologi och hans arbete om kyrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHN WYCLIF OCH HANS REFORMIDÉER 2 I
sanning.1 Sida efter sida framlägger Wyclif sin mening, och
sin argumentering för bibelns fulla tillförlitlighet stöder han med
Augustinus, Anselm, Bradwardina och andra. . Han upprepar
långa stycken, av vad han tidigare sagt om bibelns rätta
förstående och om de exegetiska normerna. Denna avdelning
avslutas med en exkurs, en metafysisk betraktelse över det
gudomliga tänkandets fullkomlighet, i vilket allt vara har sin
grund och vilket står högt över allt mänskligt.
Den sista avdelningen, enligt Buddensiegs schema, omfattar
kapitlen 20—32 och kännetecknas av en strävan att på det
kristna livet praktiskt tillämpa det, som förut med sådan energi
bevisats: Skriftens överhöghet över alla mänskliga meningar,
även över den kyrkliga traditionen. Det är djävulens listiga
plan (»callidissima cautela diaboli») att tillintetgöra denna Kristi
lag, och teologerna, prelaterna, munkarna och prästerna göra
sitt till för att hindra dess utövning och sätta påvens auktoritet
över Skriftens, »cum papa dispensat contra apostolum et
corri-git ewangelium».2 Det skulle stå bättre till i kyrkan, om Skriften
allena där finge vara normerande, och därför borde alla kristna
och särskilt präster och biskopar noga lära känna hela bibeln.
I den finnes, vad till frälsningen hörer, och präster och biskopar
äro förpliktade att predika evangelium enligt Jesu ord:
»Predi-ken evangelium för hela skapelsen», och »I skolen vara mina
vittnen intill jordens ända». Nu kom Wyclif in på sina gamla
spår: en biskop får icke sin ära och värdighet av att hopa
egendom och skaffa sig en världslig ställning utan genom att
predika evangelium. »Oportet igitur, episcopum in quantum
huiusmodi habere habitum ewangelizandi.»3 Men härtill fordras,
att biskoparna först noga lära känna Skriften, ty Kristus säger
icke: Predika fabler och mänskliga traditioner för hela skapelsen
utan predika evangelium, »que est scriptura divinitus inspirata».
Wyclif liknar dem vid fariséerna och de skriftlärde, vilka
fördunklat Guds bud för folket, ehuru Skriften borde läras av alla
kristna. Sådan kunskap är det viktigaste för kyrkan och det
andliga livet, medan mänskliga traditioner hindra evangeliets
’ II, s. 66 ff. Detta är kapitel 18.
2 II, s. 131 ff.
-5 II, s. 139. Jfr s. 173.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
