Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gunnar Westin, John Wyclif och hans reformidéer. Andra delen - II. Skärpt kamp och brytning med ortodox kyrkoåskådning (1377—1379) - 6. Wyclifs stora bibelapologi och hans arbete om kyrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHN WYCLIF OCH HANS REFORMIDÉF.R
55
det kränkande för kyrkan, om man sade, att de fördömda
(»membra diaboli») utgjorde en del av henne.1 Kristus och
var och en av hans lemmar utgöra tillsammans kyrkan, och
denna enhet med Kristus innebär ett avläggande av denna
världens omsorger och begär. Men bakom allt är Guds nåd,
som allena utkorar till rättfärdiggörelse och förhärligande enligt
Rom. 8: 30. Denna förutbestämmelse är »precipuum donum
Dei gratissime datum», och ingen kan förtjäna den.2 Nåden är
icke en sak (»res»), som kan existera för sig själv, utan den
är en andlig kvalitet, varigenom människan är Gud behaglig.
Från och med det sjunde kapitlet följer så den exkurs
rörande Westminster Abbey-dådet, som vi ovan omnämnt. Hur
långt den sträcker sig, är icke alldeles klart. Loserth är
benägen att utsträcka den t. o. m. sextonde kapitlet, i varje fall
betraktar han kapitlen 8—16 som en följdskrivelse till sjunde
kapitlet.3 Vi ha i slutet av föregående kapitel något redogjort
för detta Wyclifs utlåtande till Gloucester-parlamentet. Efter
tolfte kapitlet rör han sig dock på andra områden, och detta
och följande kapitel ha sannolikt icke varit med i det
ursprungliga utlåtandet utan var föranlett av invändningar, som nedan
synes. I denna del av De Ecclesia framhåller han bl. a.
fördelen av tillfälliga gåvor till kyrkor och religiösa ändamål
framför fasta donationer. De förra ha också Kristi godkännande
och användas i urkyrkan.4 En människa har blott tillfällig
disposition över sin egendom, och lion kan icke ge rättigheter,
som lion icke har. En arvinge är heller icke bunden att
godkänna förfädernas gåvor och donationer. Utförligt diskuterar
Wyclif sedan gåvorna till kyrkliga ändamål och argumenterar
enträget för det tillfälliga understödet. Han är påtagligen rädd
för de stora egendomsdonationerna och de hopade
förmögen-heterna. I urkristendomen funnos inga sådana, utan där delades
predestinerad dock är medlem i den sanna kyrkan, skall han ändå anses
ha förverkat rätten till egendom, till dominium, när han fallit i dödssynd?
Denna fråga besvarade Wyclif med ja. Ibdm, s. 141.
1 Ibdm, s. 122.
= Ibdm, s. 139. I detta sammanhang åberopas Bradvvardina.
3 LOSERTH, Introduction till De Ecclesia, s. XIV.
4 De Ecclesia, s. 275 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
